blog-n-roll

blog-n-roll

Bara som jag är.

Min "dagbok" när jag hinner - mina tankar, vad som händer i mitt liv, i min hjärna, i min kropp.
Händelser, tacksamhet, adhd, ivf, familj, vänner, musik, träning, kost... Ja, whatever crosses my mind at the time.

Välkommen in i mitt huvud. Jag skriver för min egen skull och för er som tycker det är kul. :) Enjoy!

rabiat dampkärring med åldersnoja, dålig självkänsla och...

Från krasch till helPosted by Tess Thu, May 19, 2016 23:04:46
Jag är så trött på att vara arg på allt och tända till på en halv millipillifuckingsekund..! Blir så jävla arg på mig själv för att jag är arg på allt!
Jag har lust att be alla som stör mig minsta lilla att "hålla käften". Det gör jag inte såklart, men undrar hur länge jag kan hålla mig?

Skönt ändå att kunna tänka så pass sunt att jag inser att det problemet är mitt och bör inte drabba andra... Jag blir förbannad när jag läser varenda inlägg i gruppen Bärsjalar på facebook. En grupp jag själv valt att vara med i. Men jag blir så arg för att alla lägger upp fina bilder eller förespråkar bärandet av barn och då vill jag bara skrika att "ALLA kan för fan inte bära! Era jäkla puckon och mallgrodor!".
Men som sagt, det är inte deras problem att jag har problem med magmusklerna/diastas :P Men ändå...?

Jag blir förbannad när folk inte flyttar sig eller går rakt mot mig på gatan för "det är fan min tur att ta plats i den här jävla världen! Vem fan tror du att du är, liksom..! Flytta dig!" Och ändå slinker jag undan lite fint, med onda blickar såklart...

En rabiat dampkärring med åldersnoja, dålig självkänsla och utbruten sorg... Det är jag det.

Jag blir också jävligt arg på att folk inte verkar förstå min situation...! Fast ärligt... Vissa booorde faktiskt förstå lite bättre än så här, så jag ÄR besviken på en del som borde finnas för mig just nu, men tydligen dragit på sig någon jävla invisible-cape.

Däremot behöver jag kanske inte bli förbannad på tjejerna i buk-operationsgruppen på fb, för att dem inte förstår att jag inte kan lämna mina barn två veckor med exet utan att jag ska få träffa dem eller finnas till hands om det skulle "hända" något. Dem kan ju inte veta min historia när jag inte berättat den. Men samtidigt ska man inte förutsätta en massa saker eller ta saker för givet, bara för att man själv lever sitt drömliv...

ÅÅÅÅÅH! Jag är så frustrerad! Skulle fasiken vilja skrika ut precis allt som hänt så att man kan bli bemött med lite mer förståelse. Det är jobbigt nog som det är att bara gå igenom det här, jag orkar inte försvara mig och mina val för någon längre.

Och jag vill inte behöva säga det här, men read my lips: I´m doing my fucking best. At all times. Right now, before and during this hell! I AM DOING MY ABSOLUTE BEST!
Believe me... Just believe me...

Och believe me, when I say... Just nu... Just nu, känns det som att sållning av "vänner" blivit ett måste för att slippa känna sig så här pissad på och värdelös. Jag har fått nog av att känna mig värdelös. Så ger du mig den känslan så är du inte välkommen i mitt liv just nu. Boka en tid i framtiden så kan vi diskutera saken.

Och ni som har anledning och möjlighet, sök er till ett sånt här Anhörigprogram som jag går på, för jäklar vad det är utvecklande, om än fruuuuuktansvärt tufft. Det KOMMER att hjälpa mig enormt i framtiden.

Nu ska jag sova! Fan alltså! Så förbannad på att man ska behöva sova också! Vem har tid med det egentligen?! ;) ;)



  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.