blog-n-roll

blog-n-roll

Bara som jag är.

Min "dagbok" när jag hinner - mina tankar, vad som händer i mitt liv, i min hjärna, i min kropp.
Händelser, tacksamhet, adhd, ivf, familj, vänner, musik, träning, kost... Ja, whatever crosses my mind at the time.

Välkommen in i mitt huvud. Jag skriver för min egen skull och för er som tycker det är kul. :) Enjoy!

Insikter och beslut

Från krasch till helPosted by Tess Sun, April 24, 2016 12:18:11
Var ute på byn och svängde i fredags för första gången på mycket, mycket länge. Träffade äntligen min gamla vän och kollega B och det var så jäkla skönt att göra något för sin egen skull och dessutom med en sån grym människa! Jag var självklart jäkligt trött och inte på g som den gamle Tess, men hon finns där, det kände jag.
Käkade middag på Texas Longhorn som jag ääääälskar, drack Margarithas och annat gott och hade det lagom härligt!
I alla fall, när jag stod där och såg mig omkring, träffade nya människor (B känner typ allt och alla ;) ) så inser jag hur mycket, eller LITE, man vet om andra. INGEN som var där kan ju t ex se på mig att jag går igenom den värsta krisen i mitt liv just nu. Jag kan tvärtom inte ha en aning om vad tjejen som står och skriker och visar halva titsen för alla grabbar, går igenom. Allt kanske har en förklaring i hur man hanterar sitt liv, eller inte hanterar, just då och nu..?
Jag hatar fördomar och att man dömer andra alldeles för fort. Jag är själv väldigt försiktig med det, men det kanske är för att jag varit med om det jag varit?

Jag älskar ju uttrycket: Be kind, for everyone you meet could be fighting a battle you may know nothing about. (Lite redigerat av mig dock..)
Den här tjejen t ex, mitt "stora" lilla hjärta, som alltid skrattar, busar och är allmänt ball utåt sett ;), har det jättejobbigt nu. Långvarig förstoppning som gjort henne halvt förlamad och väldigt ledsen hemma på kvällarna i snart en månad nu, plus att hon märker av slitningen mellan mig och hennes pappa. Hon kan ha sina utbrott och söker enormt mycket uppmärksamhet och tröst just nu, och om hon kunde prata ordentligt om det så skulle nog de flesta förstå henne. Men hon kan inte. Kanske inte vet själv varför hon får utbrott eller är ledsen ibland?
Är det så stor skillnad från oss vuxna? För inte springer vi omkring och berättar om våra svårigheter kors och tvärs för att andra ska förstå att vi beter oss lite annorlunda än vanligt? Eller gör DU det? Skulle det kanske inte behövas att vi är lite mer öppna med varandra?
Jag menar inte att man ska berätta allt för alla, men man skulle nog kunna säga lite oftare att "Jag har en tuff period just nu och det kan hända att jag beter mig lite knasigt".
Eller kanske om man märker att någon beter sig annorlunda, kanske ställa frågan hur det står till, eller påpeka att man ser att det är något som inte verkar helt ok.. Inte bara döma ut någon och tänka "vilken knasig jäkel" eller "vad i helvete håller hon/han på med?!"

Så tänker jag i a f.


(Nu har jag bokat tid för operation äntligen. Skriver ett separat inlägg om det... Nu jävlar ska jag bli bra igen!!)

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.