blog-n-roll

blog-n-roll

Bara som jag är.

Min "dagbok" när jag hinner - mina tankar, vad som händer i mitt liv, i min hjärna, i min kropp.
Händelser, tacksamhet, adhd, ivf, familj, vänner, musik, träning, kost... Ja, whatever crosses my mind at the time.

Välkommen in i mitt huvud. Jag skriver för min egen skull och för er som tycker det är kul. :) Enjoy!

Att face´a och inse kampen

Från krasch till helPosted by Tess Wed, May 04, 2016 21:09:05
Fan att det ska vara så svårt. Att få in i huvudet en massa saker.

1. Jag ska skriva mer här för det är tydligen bra för mig, eftersom det är ett av få tillfällen då jag är ärlig och skriver vad jag tänker och känner och dessutom ger tid till mig själv utan att sätta andra först.. Bearbetning kallar min tp det.
2. Att faktiskt TÄNKA på sig själv och inte alla andra nära i första hand. Och GÖRA det jag tycker känns bra för mig och mitt liv.
3. Stressa ner och släppa prestationskraven.
4. SLAPPNA av och släppa alla skuldkänslor.
5. Hålla i stålarna och att lägga lite av dem stålar jag har på mig själv.
6. Ta tillfället i akt när jag "måste" vara utan kidsen och njuta av att få hämta lite energi.
7. ÄTA. Jag måste börja äta mer och bättre... 10 kg borta sen i februari och jag kan inte förmå mig att få tillbaka aptiten. Jag vill inte gå ner mer nu. Jag vill behålla musklerna jag har och ORKA med mer. Nu börjar kroppen säga ifrån, mer och mer.
8. Se känslorna och sorgen, ilskan, besvikelsen i vitögat och inte alltid rationalisera och avdramatisera allt som gäller mig själv och det jag gått och går igenom.
9. Minnas det som varit och våga face´a det och gå igenom skiten en gång för alla.
10. Inse att mitt eget värde ÄR lika stort som alla andras.
11. Att jag inte kan bygga min lycka genom andras. T ex att låta min lycka just nu avgöras av att se mina barn lyckliga.

Jag har nu gått i Anhörigprogrammet i 7 veckor och den här processen är så tuff, men säkerligen något av det bästa jag gjort.. Jag är HELT slut. Jag är så nedbruten. Jag är så trött på att fortfarande efter 37 år komma på saker i mitt liv som jag förträngt som behöver lyftas fram och bearbetas. Jag blir rädd för jag hittar så mycket sorg som jag trodde jag överlevt som gör alldeles för ont fortfarande, när någon lyfter på det locket.

Jag som är riktigt jäkla självmedveten blir arg på mig själv för att jag inte sett mönstret i mitt liv och inte kommit över det jag trodde jag gjort. Men nu JÄVLAR ska mina demoner besegras och flytta ut ur min kropp. För gott. Det här ska bli mitt liv, en gång för alla...

Och jag saknar mina kids så jag mår illa! Jag saknar mitt liv som jag byggde av ett sandslott som blåstes bort varje gång det kom en liten vindpust. Som jag tålmodigt byggde upp gång på gång, för någon gång skulle solen skina, det skulle bli vindstilla och sandet skulle härda till lera och senare till sten. Men det enda som blev sten var mitt hjärta och den självkänslan som jag en gång hade.

Japp.. Nu sitter jag i den andra lägenheten själv i a f och för sjuttiofjortonde gången så bestämmer jag mig för att skriva här så gott som dagligen för att få ur mig mer. Vi får se hur det går denna gång ;)

Miss u my dear friends. Vi hörs mer när den här klena tanten tagit på sig lite mer kläder och vågar gå ut utan att känna mig alltför naken igen. <3


  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post562