blog-n-roll

blog-n-roll

Bara som jag är.

Min "dagbok" när jag hinner - mina tankar, vad som händer i mitt liv, i min hjärna, i min kropp.
Händelser, tacksamhet, adhd, ivf, familj, vänner, musik, träning, kost... Ja, whatever crosses my mind at the time.

Välkommen in i mitt huvud. Jag skriver för min egen skull och för er som tycker det är kul. :) Enjoy!

Medicineringsångest

ADHDPosted by Tess Tue, February 09, 2016 10:35:44
Satt häromveckan bakom ratten med två sovande barn i baksätet och hade en sån där ovanlig stund där jag hann tänka. På mig själv alltså. Jag är lite rädd för dem stunderna numer då jag vet att jag har en hel del att bearbeta när den stunden kommer.

I alla fall så kom jag att tänka på ADHD. Eller min ADHD. Jag har varit omedicinerad eftersom jag tycker att jag kan hantera den tillräckligt bra. Efter sista halvåret dock har det blivit lite värre med några symptom som tyvärr drabbar barnen, så nu har jag beslutat mig för att prova medicin tills alla bitar ligger lite mer på plats. Det är INTE ett lätt beslut, eftersom jag är sjukt starkt emot allt vad "droger" heter, då jag tyvärr fått uppleva allt för mycket skit bland mina nära, och har svårt att ens ta Alvedon. Men nu handlar det inte bara om mig, mina barn har drabbats alltför mycket av mina utbrott och oförmåga att planera och organisera, och det är skäl nog till att prova under en period. För jag VET också att jag klarar mig utan i "normalfall". Det är dit jag siktar nu, till det normala livet, där jag hunnit läka och rutiner och tryggheten är åter.

Som en vän sa: "Om du skadar dig fysiskt så får du kanske bandage, gips, kryckor, eller kanske blir sängliggande med smärtstillande, tills skadan läkt. Det här är ju samma sak fast det inte syns. Och så är det nog. Jag lever mitt liv så gott jag kan, men med stora sår och skador som nog skulle liknas vid en sådär 67 knivhugg, 4 sparkar i huvudet, ett fall från tredje våningen...typ... Jag har rätt ont därinne faktiskt.
Och kaoset i vardagen som i stort sett ensam med två små barn i en annan stad än "hemma", pissig ekonomi och utan några av mina bästa vänner.

Men jag är stark och tackar alla mina tidigare kaos och krisperioder i mitt liv för att jag dragit lärdomen att jag FIXAR det. JAG fixar det. Jag fixar ALLT. Det kommer. Men det kommer ta tid och en massa energi. Framför allt tårar. Som läker med en massa kärlek till och från mina barn, familj och vänner. O s v... Nu tappade jag tråden igen.

I alla fall, nu testar vi Elvanse och ser vart det bär hän. Snart flyttar vi hem igen -ett EGET hem-, barnen börjar på dagis, jag börjar jobba (som jag längtar) och vardagen får struktur igen.

´Här och nu släpper jag ångesten angående medicineringen och fokuserar på livet igen. Här kommer jag.

Tack o hej! :)



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post548