blog-n-roll

blog-n-roll

Bara som jag är.

Min "dagbok" när jag hinner - mina tankar, vad som händer i mitt liv, i min hjärna, i min kropp.
Händelser, tacksamhet, adhd, ivf, familj, vänner, musik, träning, kost... Ja, whatever crosses my mind at the time.

Välkommen in i mitt huvud. Jag skriver för min egen skull och för er som tycker det är kul. :) Enjoy!

Fan, idag igen

Just life- daily 2015Posted by Tess Sat, December 05, 2015 23:53:17
Så är man där igen. Jäkla dagar då allt känns hopplöst. Stressad hela förmiddagen, sliter med ungarna och för att behålla smilet och få dem att vara glada. Jag lyckas till 90%, men idag hade jag inget bra tålamod...

Tvingade mig ut i stormen med dem båda, så Wilda fick leka lite och sen tog vi en promenad till underbara mamma/mormor... Åh, vad jag är glad att hon finns alltså. Vet inte vad jag gjort utan henne just nu.

Var även tvungen att ta ett snack med mr Ex, om kidsen, pengar o s v. Det är så svårt för mig att ta det allvarliga med honom. Jag är rädd för att förlora den relationen vi har idag, för vi funkar ok ihop, samtidigt så kan jag inte trippa på tå för att han ev ska bli arg/ledsen och inte vilja prata med mig längre. Åh, jag är så frustrerad över hela grejen. Jag sitter här i en håla jag inte ville flytta till, ensam med två små barn, helt luspank och lånar pengar för att klara mig just nu... Och han lever sitt liv i vår gamla, underbara lägenhet, jobbar som vanligt, kollar film på kvällarna, tar en öl eller två, går på julbord, sover länge på helgerna, äter ute, duschar och går på toa ensam (läs utan två barn som står inom en meters radie...).

Alltså ÄR det rättvist...? Vi pratar över 30 minuter och jag får inte ett enda svar på hur vi går vidare eller vad han vill i framtiden. Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till? Är det min ensamma uppgift att lösa allt det här? För det tror jag inte jag pallar.

Jag ska dessutom bearbeta vad som hänt.. När då? 20.30 när barnen somnat och jag behöver tvätta, städa, duscha, söka lägenheter, göra budget, förbereda morgondagen... Jag har inte TID att ens gråta. HUR kommer det bli när den tiden väl kommer ges? Om den kommer... W T F...Hur hamnade jag här!?

Jag som har så jädrans svårt att be om hjälp...Hjälp mig! Hur gör jag, berätta bara hur, för kämpa kan jag, nåt så inåt helvete. Det är nog det jag kan bäst av allt här i livet. Men jag vet inte var jag ska börja...

Ensamhetskänslan är här igen, mest för att det känns som att jag inte har någon att prata med som förstår mig och det jag går igenom just nu. Förutom morsan då, men jag kan inte "lasta" henne med allt hela tiden heller...
"Kämpa Tezz. Håll ut, för f....n...
Håll ut.
Barnen är värda varenda sekund av din kamp. "

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post535