blog-n-roll

blog-n-roll

Bara som jag är.

Min "dagbok" när jag hinner - mina tankar, vad som händer i mitt liv, i min hjärna, i min kropp.
Händelser, tacksamhet, adhd, ivf, familj, vänner, musik, träning, kost... Ja, whatever crosses my mind at the time.

Välkommen in i mitt huvud. Jag skriver för min egen skull och för er som tycker det är kul. :) Enjoy!

Lite om förlossning/snittet

Det nya mirakletPosted by Tess Sun, February 08, 2015 11:45:02
Jo! Pust! Har en ledig stund på BB, gubben på väg in för att besöka och hjälpa mig. Det råder ju besöksförbud på alla förlossningar och BB p g a RS-viruset, så vi har fått fixa lite med barnvakt på dagarna, så får han vara hemma med lilla Wilda på nätterna.

Jo. I fredags kl 07.00 var vi på förlossningen för vårt halvakuta kejsarsnitt som det kallas. Det betyder att planerade snitt och riktigt akuta går före och vi får vänta tills läkare, barnmorskor och narkospersonal finns tillgängliga. Och det här var för att jag skulle få några dagars chans att sätta igång en naturlig, vaginal förlossning, vilket jag absolut önskade. Men tji fick jag i alla fall och med Tigra i famnen så skiter jag i det just nu:)
Fick höra när vi kom in i fredags att det faktiskt kunde bli upp emot ett dygns väntetid. Fastande. Tezz. Fastande. Kul för alla inblandade- not!
Men jag förvarnade dem för mitt humör och kanske var det vad som avgjorde att vi redan kl 11.00 blev kallade till operation.

Så jäkla nervös, men självklart ska pokerface on. Jag är store starke Tezz som fixar allt! Utom sprutor.. Så vid ryggbedövningen blev jag som ett litet barn och kramade barnmorskan hårt och fick blodtrycksfall.. Haha!

Men. INNAN vi kom in till operationsrummet kom en lite orolig narkosläkare ut för att förklara för mig att dem väntade på mitt akuta blodprov dem gjort på förlossningen. För tydligen hade jag alldeles för lågt värde på blodkroppar, trombocyter.
Hon förklarade att det ökar blödningssrisken och att man inte bör operera om det är alltför lågt.. Vi fortsatte göra oss i ordning och i operationssalen får hon ett samtal där jag hör: "Va?! Ännu lägre? Ok..." Och så en lite diskussion efter det. Sen lägger hon på och jag förväntar mig att bli avvisad och känner att :"Jaha, det blir inget barn här, så är det bara!".
Men hon säger att värdet är väldigt lågt, tittar på en knäckt Tezz och säger sen att: "vi plockar ut det här barnet ändå, vi är beredda med blod om det behövs". (Mitt trombocytvärde var 106 och det räknas som lågt om det ligger under 165.)

Samme narkosläkare hade oxå sett till att man kopplade "elektroder" till mitt hjärta p g a mina problem under graviditeten med andning och hjärtklappning mm, samt hade extra kontroller på blodtryck och en infart redo ifall jag skulle förlora för mycket blod.

Jag var i stort sett livrädd när jag la mig ner och de sa att de snart skulle börja skära i mig. Jag råkade dessutom se lite reflektioner från en lampa ovanför mig, men kunde inte förmå mig att säga till eller sluta titta, någonstans är man ju en sucker för det där lite äckliga, makabra... Så jag såg magen, blodfärgen, när dem öppnade...sen tittade jag bort under tiden dem plockade ut henne för att sedan titta när dem "försökte" sy ihop mig. Tyckte nämligen att det tog lång tid med snittet denna gång och förstod inte varför. Tills läkaren satte sig bredvid mig på britsen och förklarade att det förra snitt-ärret hade väldigt mycket ihopläkningar (?)och var svårt att jobba med och få ihop. Så hon "har gjort sitt bästa" sa hon.. Vet fortfarande idag inte vad det betyder. Vill nog fråga det. Så OM det skulle bli fler barn blir det bara snitt och det var tur att det här vart det också Tydligen. Ok... Puh!

Jag hade varit orolig för skakningarna jag hade förra gången -och som dem säger att alla har vid bedövningen och kejsarsnitt. Det känns liksom som att man ska ramla av britsen. Men jag skakade inte alls! Mådde illa och började gråta som ett barn när jag hörde första skriket! Precis som gubben! Vilket mirakel det är!! Och nu ör hon här, mirakel nr 2! Tack som bara fan för att vi fått vara med om det.här igen! Helt sjukt!!

Nu skriker Tigra efter mera mat så måste sluta, men jag måste på vidare provtagning angående trombocyterna här på BB och för säkerhets skull så testar dem Tigra med. Sen får vi se vad som är anledningen och vad vi gör åt det. Får nog träffa läkaren idag hoppas jag.








  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post465

Välkommen Tigra

Det nya mirakletPosted by Tess Sat, February 07, 2015 06:27:26
Nu är hon här, mirakel nr 2!
Tigra föddes 6/2-2015 kl 12.17 på Karolinska i Solna med halvplanerar snitt.
"Lilla" tjejen vägde 4903 gr och var 56 cm lång.
Berättar mer om snittet sen! Nu ska vi mysa på BB! Hon är en riktig liten underbaring!


  • Comments(2)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post464

Ooooh imorrn!!!

Det nya mirakletPosted by Tess Thu, February 05, 2015 10:22:19

FÅR VI TRÄFFA VÅR LILLA TJEJ! IMORGON ÄR SNITTET PLANERAT OCH 9 MÅNADERS JÄDRA VÄNTAN ÄR "ÖVER".

Jag har gråtit av alla känslor som kan finnas i en kropp denna morgon. Vet knappt vart jag ska ta vägen längre. Kan inte tänka klart! Aaaaah....Äh, vi hörs senare, måste sansa mig!



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post463

Och domen blev...

Det nya mirakletPosted by Tess Mon, February 02, 2015 21:03:33

Ok. Idag har vi alltså varit och träffat en läkare på spec.mödravården för att besluta om vi ska göra igångsättning eller fundera på snitt trots allt.
Hon gick efter vårt samtal iväg för att ringa om igångsättning idag eller imorgon och kom tillbaka 20 min (!) senare...

Hon hade då pratat med överläkare (känd och jätteduktig förlossningsläkare på KS).. Och hon tyckte INTE jag skulle sättas igång med tanke på min hur förra förlossning utspelade sig. Troligtvis skulle den påfrestningen med värkstimulerande medel bli för stor och avslutas med akutsnitt ändå, då jag har uppenbara/tydliga problem med öppningsskedet bl a. Var t ex idag bara öppen 1-2 cm efter en veckas tunga förvärkar...!!

Såå... Har planerat snitt på fredag om det inte hänt något spontant innan dess... Kul jul..

Orkar inte en sekund till känns det som, men vad fan gör man? Efter undersökning idag så har jag dessutom ännu ondare såklart.

Vi blir i alla fall en bebis rikare senast fredag! :P

Nu ska jag gråta lite...
Å andra sidan försöker jag återigen tänka att NU är det inte långt kvar. Ville ju slippa snitt också då det inte var så jättekul förra gången med livmoderinfektion och grejer efteråt samt att jag inte får lyfta älskade Wilda och leka med henne ordentligt på minst två veckor- till... Men det är två-tre veckor också. Jag MÅSTE sluta klaga nu, det kommer att bli bra!

OCH! Det här betyder ju att jag fick date'a Ben & Jerry mitt på dagen idag också!





  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post462

Imorrn händer nåt i a f

Det nya mirakletPosted by Tess Sun, February 01, 2015 14:52:35
Imorrn kl 8.30 ska vi träffa en läkare för att planera förlossningen, igångsättning eller snitt. De vill ju som sagt inte att jag går över BF, som är på onsdag, då bebbe beräknas vara hyyyyfsat stor redan nu.
Och såklart. Igår hade jag värkar. Riktiga värkar. Sådär så man faktiskt inte vet vart man ska ta vägen! Fy fan vad ont det gör, går inte att beskriva en mm!
Och sen avtog dem. Gaaaaah!!!
Idag har jag skitont i hela kroppen, känns som hon och magen sjunkit 30 cm sen igår och jag är öm efter värkarna.
Så vi får väl se om det startar om ikväll eller om vi får ta det imorrn med läkaren...
Själv vill jag bara gråta, både glädje-, trötthets- och rädslotårar.
Usch, jag är så slut och vill bara att hon ska komma nu!

Jag återkommer här efter läkarbesöket imorrn helt enkelt!
Good luck Chuck!

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post461

Fina människor

Det nya mirakletPosted by Tess Thu, January 29, 2015 11:45:27

Så jävla nöjd med min barnmorska och Aurora-bm på KS. Fick tag på dem båda två igår och efter att jag berättat att jag mått skitnervöst efter beskedet i tisdags, så fick jag och gubben även samtal på spec.mödravården inför förlossningen...

Känner verkligen att de bryr sig. Min BM mailade i morse också och frågade hur jag mådde och hur det gått. Tack tack!

Har fått så sjukt svårt att andas igen och jag hoppas att det beror lite på stressen, då kan det ju kanske bli bättre efter jag lugnat ner mig. Vilket jag hoppas att samtalet idag ska hjälpa mig med. Fy satan vad trött jag är!!

Nu ska jag ta en promenix innan bussen till "kuratorn". Frisk luft!!!



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post460

Shape up...fight on!

Det nya mirakletPosted by Tess Tue, January 27, 2015 14:24:43

Försöker sansa mig nu, men det går sådär..¨

Ska hämta Wildis på dagis snart och försöker bara tänka tillbaka på hur underbart det var när hon fanns i min famn efter förra förlossningen (som inte "heller" blev så kul) och att det ändå var värt allt...

Första gången jag fick hålla henne på uppvaket, när hon sov på mitt bröst och all smärta var som borta, när hon började suga på pappas underarm för att hon var "utsvulten"smiley och allt det andra underbara som hon gör och är.

Underbara barn... Är dock väldigt mycket räddare nu... Fuck... Upp med fighting spirit Tezz, kom igen! Så många utmaningar i livet som du redan klarat av, du fixar det här med! Andas in djupt blås ut negativiteten och dra in ny, ren styrka.... Fan! *Slap, slap in the face*. Kom igen nu!



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post458

Idag funkade inte ens semlewrapen...

Det nya mirakletPosted by Tess Tue, January 27, 2015 14:09:49

Där bröt Tezz ihop och inte ens en semmelwrap kunder rädda mig... Å vad jag försöker vara positiv med det här och hela graviditeten.
Det kommer nåt bra utav det..

MEN! Hos BM idag så blev det kaos.. Fick göra ett TUL (tillväxtultraljud) på stört då kurvan (SF-måttet/magmåttet) pekade rakt uppåt.. Min bebbe uppskattas väga över 4,5 kg..! Tjejen som gjorde ultraljudet sa direkt att: "Det här är INTE en liten bebis..." Dem ska ligga mellan +-22% och min plutt ligger alltså på +33%!! Är "bara" i 38+5 dessutom..

Har i o f s haft värkar igår och inatt, men som avtagit nu..
BM ringde i a f förlossningen direkt, som sa att om jag inte fött innan måndag så måste jag komma in på planeringssamtal på måndag för igångsättning..
En bebis kan gå upp runt 300 gr på en vecka nu och då skulle det kunna bli en 5-kgs-klump!!

Det som gör dem extra nervösa är att jag ju är snittad med Wilda för 17 månader sen och påfrestningen blir större på ärret i livmodern om bebisen är så stor.. Alla började känna sig stressade och jag bröt totalt ihop när jag gick därifrån... När jag började förstå..
Skulle jag valt snitt istället? För jag fick ju välja och har gått på samtal eftersom detta har varit jobbigt för mig, då det blev akutsnitt förra gången, men jag VILL ju prova vaginalt en gång. Få göra det "på riktigt" liksom och få hålla min nyfödda direkt efter förlossningen istället för flera timmar senare när man ligger groggy på uppvaket.. Jag vill veta hur det känns, så är det bara!

Fick i a f ändra mig nu om jag ville, men hag vill ju så gärna prova att föda vaginalt en gång. HUR ska jag få ut henne utan att spricka/gå sönder helt och få ett ännu mer obefintligt sexliv efter detta? Är totalt livrädd! T o m dödsrädd... Och känner mig så sjukt ensam i det här.. Gubben svarar bara att : "det kommer att ordna sig" och det är klart det gör på något sätt. Men är jag livrädd så är jag. Vad fan gör jag nu!? Förutom att sitta och gråta på bussen?

Stoooor mage....stoooooor bebbe....


  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post457

Worries

Det nya mirakletPosted by Tess Sat, January 24, 2015 10:18:44

Fy fan vad nojig och oroad jag känner mig nu.. Har liksom fått för mig att det är något fel på bebben i magen och känslan försvinner inte! Vad fan Tezz, varför kan du inte bara släppa det?

Gjorde en hinnsvepning i onsdags hos BM, trots att jag "bara" är i v 38 (v 39 fr o m i torsdags..), p g a att jag ligger på gränsen med värdena, inte mår så bra, har haft en rätt jobbig graviditet och för att det nu visat sig att bebben ligger på den övre gränsen på storlekskurvan..

I alla fall, på em och kvällen var hon som en maniac i magen och mer karate kid än någonsin. Hon är en riktig slugger därinne ändå, men då var det enormt! Och så på torsdag...och fredag...inte ett smack på dagtid! Blev lite nojig igår och ringde förlossningen vilka absolut tyckte jag skulle komma in på undersökning.

Sagt och gjort, jag åkte in, gjorde ett ctg (koll på bebbes hjärtljud, mina sammandragningar, puls mm... Dem säger efter 30 minuter att det ser bra ut, men vill ändå göra ett ultraljud. Det ser också bra ut, men jag känner att jag inte får riktigt bra kontakt med den läkaren.. Hon säger att allt ser bra ut, men verkar lite osäker i hela sin roll tycker jag. Jag påpekar att bebbe rör sig, men att det är MYCKET mindre än det varit sista månaderna... Hon säger några sekunder senare att: "Allt ser bra ut, det är en lugn bebis du har bara."

LUGN? Hon har ju varit helt galen i magen sedan i november typ... Valde att lita på det dem sagt och åkte hem... Och igår kväll höll jag på att bryta ihop. For real... Bryta IHOP! Kände fortfarande inga fosterrörelser mer än några buffar då och då och väldigt "mjuka" jämfört med vad jag är van vid... Gubben försöker lugna mig, men säger till slut att vi ska åka in igen för en kontroll imorgon (läs idag, lördag)... Somnar inte förrän runt 01 på natten, vaknar 03.30 och är vaken till runt 05.00 för att jag ligger och känner efter rörelser. Till slut bestämmer jag att hon rör sig tillräckligt mycket, vilket är lite mer än på dagen och beslutar mig för att somna om. Jag kan ju ändå inte göra så mycket mer just nu...

Wilda vaknar vid 05.30, somnar som tur om för att vakna vid 07.30. Känner en skön tacksamhet ändå för att hon finns och får den skäna/osköna tanken att. "Vad som än händer har jag ju henne och det ska jag vara jävligt glad för!".... Men det betyder ju inte att jag älskar och vill ha barnet i magen kvar i mitt liv... Helt sjukt vad man kan bli nojig alltså.. ÅNGEST de-fucking-luxe...

Nu ska vi i a f göra och tänka på annat! Ta ut Wildis på sin första pulkatur, åka till något byggvaruhus för att köpa virke till fortsatta ombyggnaden hemma och hämta syskonvagnen (om vi hinner idag). Tänka på annat! Tjohooo...

*Kom nu älskade Tigra/Saga/Decibelle, du är så otroligt efterlängtad och saknad just nu! *



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post455

Den gravida bitterfittans återkomst

Det nya mirakletPosted by Tess Sun, January 18, 2015 14:10:26

Näe, händer inte ett smack mer.

Det kommer nog ingen bebbe här, börjar tro att jag är skengravid.. ;)

Igår bröt jag ihop totalt på kvällen. Jag är slut. Jag är trött. Jag har så sjukt ont på alla konstiga ställen. Jag kan inte sova ordentligt. Jag "kan" inte träna ordentligt. Jag får inte ligga, det var lääääänge sen och jag är skapligt sugen sedan 8 månader tillbaka kan man säga. Jag skiter 364 ggr varje dag. Mina sammandragningar känns som vadkramperna man kan få på natten när man är sjuk (eller gravid!) och kommer allra helst när man vill behålla sitt 100%-iga pokerface bland massorna i centrum eller vid glassdisken på ICA (så jag måste ta TVÅ paket glass för att inte avslöja varför jag egentligen hängt över skjutluckorna i flera minuter)... Jag är en av dem som hatar att vara gravid, så, då var det sagt och därmed en sanning.

Jag får tips via forum på nätet eller via BM:

Bada varmt - vi har inget badkar. Duscha länge - jag har en 1,5-åring som står och väntar utanför kabinen och under tiden hinner spraya hela badrummet med din favoritparfym eller rulla ut det sista toapappret vi äger över golvet trots upprepade hot om diverse hemskheter.. Be din partner massera dig - han jobbar med ombyggnaden hemma till 23.00 och tycker för övrigt att det här med närhet är totaaaaalt överskattat! VEM behöver det?! Kör en rejäl färdknäpp- min gubbe är en av dem som inte kan tänka sig att ligga med sin gravida tjej så fort man plussat, det är ju "som att ligga med sitt eget barn samtidigt! USCH!"

I alla fall, tipsen man får är inte riktigt för Tezz, årsmodell 2015... Ni fattar.

Igår ja..! Två av mina syrror från Eskilstuna var i alla fall här på dagen för att ses en stund med familjerna- så vi blev några stycken... 11 st typ och det kändes skitkul då det inte är så ofta någon åker från tuna och hit bara sådär. Happy me!

Vi käkade hämtmat först och så hade jag ju drömt om semlor samma natt och när jag inte kunnat sova där mellan 4.30-6.00 (ungefär samma tid varje natt smiley) så googlade jag fram ett schysst recept som jag tänkte fixa tills dem kom såklart. Jodå, damphjärnan finns där fortfarande. Det betydde ju att jag var tvungen att springa och handla innan, med Wilda i vagnen såklart, börja baka innan dem kom för degen skulle ju jäsa två gånger dessutom... Var inte klart ens halvvägs när dem kom...surprise!

I alla fall fick vi våra semlor några timmar senare och jag åt ju på stående fot då jag gjorde allt samtidigt. Kändes skitbra just då, så jag tänkte ju någonstans att "fan vad skönt, kanske börjar jag må bättre!?"..

Men så plingade det på dörren! Där stod han: MURPHY! Och bara trängde sig in sådär som han alltid gör!

AJ! SÅ ONT jag hade på kvällen, i hela kroppen! Jag hade noll tålamod med Wilda och efter vi lagt henne började jag störttjura för att jag hade så dåligt samvete för att jag skällt på henne (efter att hon hoppat mig på magen, slagit mig på ögat, hällt ut mitt kaffe, slängt en bok i huvudet på mig, vägrade sitta ned i soffan, medans hon återigen bara hånlog åt mina nypåkomna hot...) och jag var så jäkla slut! Undrade snyftande hur jag skulle orka med det här en enda dag till!? Och gubben försökte med att: "Det är inte långt kvar nu, det kommer gå bra", varpå jag blir ännu mer ledsen för att han inte "förstår hur tungt jag har det!".

Hahaha! Helt sjukt hur nedbruten man kan bli som människa av att vara gravid. Värre än värsta träningslägret ju! Skrämmande!

Syrrans gubbe tyckte jag skulle satsa på standup för jag var så rolig när jag kom med alla bittra gravidkommentarer om hur helvetiskt det är att vara gravid.. Ja, varför inte... "Den gravida bitterfittans återkomst" skulle ju kunna vara shownamnet?? Vilka kommer? Är det ok om vi tar det till hösten, för just nu är jag liiiiiiite trött...?

  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post454

Inte det inte?

Det nya mirakletPosted by Tess Fri, January 09, 2015 22:37:17

Vart hos BM nu för extrakontroll då, eftersom jag mår piss i kroppen, som typ influensatrött, men inga andra sjukdomssymptom.Alla värden var bra förutom att blodtrycket för första gången var förhöjt (145/90).

Berättade om mina många o långa sammandragningar som sista veckan har suttit i allt från några minuter till 2,5 timma utan avbrott (igår kväll) och hon ringer till spec.mödravården för att jag ska få komma dit på undersökning. Fick tid på måndag. Hör hur BM förklarar att hon inte är bekväm med hur jag mår och vill att de kollar sammandragningar och syretillförseln bl a.

Hon känner idag också efter hur livmodertappen påverkats och den är "ok", 1-2 cm och jag är öppen 1 cm trodde hon. Ingen förlossning på g alltså
Vad är det här? Så här dåligt mådde jag inte förra gången...

Och nu på em/kvällen har jag haft några riktigt jobbiga och onda mensvärksliknande förvärkar... (?) Och STOR är jag! JÄTTESTOR har jag insett idag...



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post452

2 tecken? Please?

Det nya mirakletPosted by Tess Fri, January 09, 2015 08:11:13
För visst är det väl tecken på att det är på g?!smiley

Nu kommer ni troligtvis tycka att jag är helt pantad i kolan och lever på något slags extremt naiv hoppfullhet, men...! Lyssna nu (läs...)... Jag har ALDRIG tidigare fått en orkidé att blomma om!!! Never ever!
Den här har inte heller blommat sen i februari när jag fick den av min bror och hans familj på min födelsedag. Så jag skojade lite i veckan och sa att "om den blommat betyder det att hon kommer samma dag eller väldigt nära..." Aha, aha!! Kolla!!
Och den är full med fler knoppar!! Wihoio!! Visst är det väl tecken #1?!

Det andra väääääldigt tydliga tecknet är ju såklart att jag och min kropp faktiskt börjar skrika efter nyttig och kolhydratrik mat! Helt plötsligt lider jag inte av ett 24/7-sockerbegär..! Så jäkla skönt! Kolla bara frullen idag! Drömfrukost!! Nu får hon komma!
Komsi komsi!!!Jag är idag i vecka 37 (36+1), har haft sjuka sammandragningar i flera veckor, förvärkar många, många och smärtsamma sedan förra veckan då slemmis gick också.Ska även till BM idag för att undersöka det här och att jag känt mig överdrivet hängig och nästan sjuk i kroppen i över en vecka. Mår inte alls bra i kroppen och undrar hur fasiken man ska orka med en förlossning om man knappt orkar gå 100 meter utan att bli matt, få hjärtklappning och svårt att andas.. Kan ju vara så enkelt som järnbrist,men jag äter dubbla tabletter järn + en massa bladspenat...?Jaja, vi får se! Tills Tigra/Saga/Svala kommer får den här charm-Lisa fylla mitt liv med leende och skratt! Hon är så sjukt skön denna lilla människa! Grym kärlek, lilla underbaring Wilda




  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post451

Aj, aj, bullmamma!

Det nya mirakletPosted by Tess Sun, January 04, 2015 21:09:41
Å här står jag och bakar bröd och gör risgrynsgröt med magen i vägen och med värkar som börjar göra riktigt ont!
Och jag som har två plåtar kvar!
Nu börjar jag minnas hur jävla ont det gjorde, gosh!! Första gången som jag blir lite nervös faktiskt, innan har jag bara längtat som en tok efter att få föda och slippa gravidkropp och krämpor.

Hur ska det här gå?!

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post450

Nada

Det nya mirakletPosted by Tess Sat, January 03, 2015 17:59:00

Fan, nu händer det nada mer. Sammandragningar, förvärkar titt som tätt, slempropp borta...men näe... 4 veckor kvar trots allt även om jag fått för mig att hon är på väg nuuuuuu... Allt tyder ju på det i o f s, men kom någon gång då! smiley

Vad tycker ni om namnen: Saga, Elda, Tigra, Lola, Izzybelle?



  • Comments(2)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post449

Nada

Det nya mirakletPosted by Tess Sat, January 03, 2015 17:58:59

Fan, nu händer det nada mer. Sammandragningar, förvärkar titt som tätt, slempropp borta...men näe... 4 veckor kvar trots allt även om jag fått för mig att hon är på väg nuuuuuu... Allt tyder ju på det i o f s, men kom någon gång då! smiley

Vad tycker ni om namnen: Saga, Elda, Tigra, Lola, Izzybelle?



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post448

Övertalad till förevigande

Det nya mirakletPosted by Tess Thu, January 01, 2015 13:56:00

Fina Elin kom till mig på jobbet häromdagen och överraskande nog hade hon "råkat" lagt ner kameran i väskan.. Hon har gått lite fotokurser och sånt och är faktiskt rätt grym på att fota, så efter några minuters övertalan fick hon väl ta lite bilder på mig och bebben/bellyn...

Det är taget på 5-10 minuter på jobbet, helt utan förvarning, och jag var inte speciellt bekväm med att bli förevigad när man ser ut- och känner sig- som den första kvinnliga sumobrottaren i världen... Men här är några bilder i alla fall och jag kan väl säga att jag är glad idag att hon "tvingade" mig. Lite kul kommer det nog vara om några hundra år! :)

GOTT NYTT ÅR PÅ ER FÖRRESTEN!



  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post447

Gott nytt tvåbarnsmorseår

Det nya mirakletPosted by Tess Wed, December 31, 2014 23:44:37
Det blir inte mycket skriva här nuförtiden. Jag har inte prio på blogg eller något som tar tid ö h t känner jag. Vill bara sova, bli frisk, bli lyckligare och föda snart. Jag vill "kunna" foka bara på mig själv en liten stund.
Och jag längtar! Jag längtar tills hon kommer! Jag är så nyfiken, rädd, nervös... Allt på en gång.
Jag ska bli tvåbarnsmorsa! Snart. Typ nu!



Faktum är att jag låg igår med jordens förvärkar. Slempropp gick delvis igår morse, sen var jag hos BM och fick veta att hon var fixerad. Jag berättade om min dåliga mage, hur länge jag haft sammandragningar och förvärkar och hon sa det jag trodde..."det är nog på gång vilken dag som helst".
Love IT!! Det är i o f s 4 veckor kvar till beräknad födsel, men jag har sagt hela tiden att hon kommer att komma tidigare.

Så igår efter bm smällde det bara till. Förvärkarna eskalerade och jag låg i flera timmar och kved och grymtade i soffan. Gubben ville att vi skulle åka in, men jag kände att det inte riktigt var dags ändå... Lyckades somna under natten och idag har det varit lite lugnare. Men det är på g, helt övertygad.

Apropå mig o gubben som jag skrivit om tidigare. Jag är helt slut. Det är så jävla svårt att älska någon och bara veta att det inte gör mig gott. Hur ska jag fortsätta på en väg som känns så vacker och säker, när jag ändå hela tiden sladdar ner i dikena som är fyllda med avloppsvatten -pga nån helt jävla oförklarlig blixthalka?
Jag SER ju inte samma saker som känns. Skitsvårt!

Vi ska i alla fall enligt sista beslutet ta hjälp. Vi älskar, vi vill, vi måste hoppas. Mycket är sargat, det kommer att bli en kamp och många tårar. Men jag är inte rädd för kampen, jag är rädd för att förlora den. För det här är ju trots allt det jag vill. Och behöver. Men inte till varje pris. Jag är värd att må bra, precis som min man. Och om vi inte kan förmå oss att ge varandra det, så måste det ju förändras. Men nu försöker vi alltså.

Så. Nu har jag uppdaterat. Jag är inte mycket klokare, men jag kan inte säga mer än så nu.

Jag ska bli mamma snart igen. HUR ska jag kunna älska någon lika mycket som den här finaste lilla tjejen!? Va?!? När jag ser henne, håller henne, tänker på henne, är jag ändå världens lyckligaste!! Tänk att få en till liten sån att hålla!! Älskade lilla Tigra, Saga eller Lola! Kom till mammaaaaa!!!

  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post446

Välkommen lilla plutten!

Det nya mirakletPosted by Tess Thu, September 18, 2014 12:14:23
Säg hej till vårt nya mirakel:
Gått lite mer än halvvägs nu och efter ultraljudet idag så fattar jag inte hur vi ska kunna vänta till början på nästa år på att få hålla dig!?
För Gud så söt du är, redan i magen! En helvild, bestämd, galen liten tjej, precis som storasystrarna! Du är så välkommen till "la familia loco" Iris, Elda, Lava, Izzybelle, Saga, eller vem du nu kommer bli! Vi väntar och längtar efter dig!

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post417

En bråkstake

Det nya mirakletPosted by Tess Tue, September 09, 2014 21:31:31
Det är någon som bråkar med min mage! Eller I min mage rättare sagt! :)Fan vad mysigt det är! :)
Och den andra lilla bråkstaken börjar på dagis imorgon! Vad fan hände?

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post414

Agony...

Det nya mirakletPosted by Tess Fri, July 04, 2014 10:59:42

Ibland känns det verkligen så här

Jag är så jäkla ledsen, det skär i hjärtat på mig. Ni vet så där så man nästan kan känna det fysiskt och INGENTING kan lindra det för stunden. Gråten i halsen och andningen är tung...

Jag är gravid. Jag är glad. Mannen inte lika. Och jag kan inte på något sätt förmå honom att se det det minsta positivt. Vi har såna sjuka problem i relationen just nu att jag inte vet om det går att fortsätta. Och ni som känner mig vet att min väg till att ge upp är längre än Route 66... Jag ger verkligen allt jag kan innan jag ger upp i alla lägen. Men nu vet inte ens jag om jag orkar mer.

Näe, det är inte gravidhormoner. Kan dock vara så att jag känner mig lite mer stressad att lösa våra problem innan det kommer ett liv till som ska ha den kärlek och den energi som jag nu behöver för att lösa problemen...

Inte mycket sömn inatt. Ser ut som Dollys pattar under ögonen. Och shit vad jag inte tycker synd om mig själv, det handlar inte om medömkan här. Jag behöver bara få ur mig all skit som ligger och trycker! Allt löser sig ju på något sätt. Önskar bara att fler tänkte så, så man slapp dra upp alla ur gyttjan gång på gång på gång... Urk på burk vad jävla trött jag är på andras problem hela tiden.

Tänk om! Och fokusera på det bra.. Vad fan är det för fel på folk? Vill man inte vara glad? Vill man inte att de man älskar, bryr sig om, ska må bra!?! Man blir ju förbannad...

My life, my song, my...hope...?



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post397

CHOCK #3 !!!!

Det nya mirakletPosted by Tess Fri, June 27, 2014 10:41:05

I AM LOOSING IT. I AM FUCKING LOOSING IT.

På tre veckor nu, 3 stora chocker. Först fick jag veta att jag var gravid mot alla jäkla odds. Trodde inte i min vildaste fantasi att den möjligheten fanns. Ärligt. INTE en jäkla strimma hopp om det. Chock.

Förra vecka fick jag reda på genom ett ultraljud att fostret var dött, s k fördröjt missfall. Chock #2.

Igår var vi på mödravården för det obligatoriska andra ultraljudet när sånt här händer. Man dubbelkollar så inget blev fel förra gången, samt bestämmer hur man ska gå till väga när man tar bort resterna av fostret, gula säcken mm... Jag var så jävla ledsen och rädd och har varit så en vecka nu. Ren och skär sorg.

När hon sedan sätter igång känner jag att det här är terror... Att återigen behöva se det döda fostret inne i mig. Varför... Så jag stålsätter mig och hör läkaren säga:

-Ja, här har vi då fostret...

Jag vill inte titta först... Hon fortsätter:

-Och här har vi hjärtslagen...

Va!?!?!? Vad i helvete!?! Vad säger du?!? Jag fick inte fram ett ljud. Inte något att skoja om, tänkte jag. Försökte kolla snubbens reaktion, men hans blick var lika tom som min...Läkaren frågade mig flera gånger efter det om jag trodde på henne. Såg jag fostret, såg jag hjärtljudet? Hon visade igen med alla olika vinklar och färgsättningar...

-Tror du mig nu? Er bebis lever och växer...!

Chock #3. Jag ÄR gravid. Jag orkar knappt mer alltså. Jag är så slut av alla chocker, vet inte vad jag ska tro och framför allt om jag vågar tro på det här nu...

Jag måste andas...!





  • Comments(4)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post395

Varför ge mig ett hopp?

Det nya mirakletPosted by Tess Thu, June 26, 2014 10:04:21

Nu börjar jag nästan bli lite förbannad... Det är kanske bra. Eller så är det väl något försvar, en mask att ta på innan läkarbesöket idag.. Kommer gå sådär, som vanligt med mina masker... Några sekunder brukar dem ju hålla...

Jag undrar bara - och hoppas att någon kan svara:

Varför ge mig ett hopp som jag inte ens hade, bara för att ta det ifrån mig igen. IGEN...

Vad får man ut av det? Vem är det som bestämmer sånt här? Det kan ju inte alltid vara en slump att vissa faktiskt råkar ut för sak efter sak...?

Missförstå mig inte. En vacker dag kommer det här också vara en av de saker jag "lärt mig något av och är tacksam för". Men jag är inte där än. Bara arg, så jävla ledsen och trött. Men jag VET att jag kommer vända detta också. Bara en jobbig tid nu först.

Huu, nu laddar vi för beslutet idag... *gulp* Satans så nervös jag är..





  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post394

Icke-gravid deluxe

Det nya mirakletPosted by Tess Tue, June 24, 2014 20:21:20
Någon som vill köpa mitt mående? Jag mår så sjukt, pissigt illa och är så trött, så man skulle kunna tro att jag faktiskt är gravid med tolvlingar och i typ 4:e månaden...
Jag vill inte vara med längre... Vill faktiskt inte...

Är ju oxå så sjukt jäkla rädd för vad som ska bestämmas på torsdag. Jag inser att jag kommer bryta ihop och det ser jag inte fram emot.
Har ingen lust alls att krysta ut ett dött foster mm under oerhörd smärta, med tårar sprutande, hemma, själv... Vad i helvete..? Varför?

Å så vill jag träna. Min alldeles egna terapi och rehab. Min terapeut sa idag att det här var verkligen en Tess-anpassad kris. Haha, ironi från en terapeut! Det ÄR kul!

Bertil 15, etta femma...-Bingo! Ciao!!




  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post392

#TUS-Throwup saturday

Det nya mirakletPosted by Tess Sat, June 21, 2014 22:49:35
Men kan jag sluta må illa nu, när jag vet att det inte kommer något gott ur det...? Känns inget kul längre... Vill må bra och gå vidare, komma över det här.
Men illamåendet gör det svårt att glömma...smiley

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post391

Försöker hålla

Det nya mirakletPosted by Tess Fri, June 20, 2014 10:25:53
Försöker hålla ihop. Och känner samtidigt en ännu större tacksamhet för att vi lyckades få lilla Wilda! Gud, vilken tur vi haft! Är samtidigt så jävla ledsen och rädd för fortsättningen på det här missfallet.. Men man FÅR inte glömma det bra man har när något tråkigt händer.
Det finns alltid något bra i livet, man får välja att fokusera på det om man vill hålla sig "sain"...

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post390

Wilda blir inte storasyster...

Det nya mirakletPosted by Tess Wed, June 18, 2014 21:03:08

Idag var vi på Mamma Mia för inskrivning och ultraljud för att se hur långt gången jag var. Inte kul. Inte kul alls.

Nog för att man varit lite nojig för hur vi ska palla med en bebbe till och slitits mellan hopp, lycka och förtvivlan...men det här var inte vad jag önskade. Bebben (ok, fostret, men det känns som jag har ett barn där inne) såg inte ut att vara äldre än 6, högst sju veckor. Befruktning skulle ha skett för minst 10-14 veckor sedan. Inga hjärtljud.

SLutsatsen var att graviditeten avbrutits, jag har fått ett s k fördröjt missfall, men kroppen har inte förstått det själv ännu och därför inte stött bort det lilla fostret... smileyMåste tillbaka dit nästa vecka för ett nytt ultraljud från helvetet där dem ska konstatera hur vi går vidare. Har det stötits bort av sig själv eller måste jag få "hjälp"?

"Hjälp" i det här fallet skrämmer skiten ur mig, då den kallas för en miniförlossning och man numer får göra den hemma-själv... Men där är vi inte än.

Jag som hade tänkt att jag inte skulle tänka så mycket alls på det här förrän idag när vi visste mer, upptäckte att jag HADE visst tänkt en hel del. T o m på namn, ny barnvagn, jobbet, Wilda som storasyster, hur skulle storasyster #2 ta beskedet, mm..

Jag bröt ihop. Jag satt som en otröstlig unge på huk inne hos barnmorskan och bara hulkade av gråt och tårarna sprutade ("my tears like Niagara falls", som jag skrev i en dikt för många år sedan)... Jag grät. Och jag grät. Och jag grät.

Jag grät under promenaden hem, jag grät på Istanbul kebab-restaurang på Odenplan så kebabsåsen blev utspädd med en oerhört salt vätska, jag grät på bussen, jag grät när snubben ringde, jag grät när vi skulle äta middag... Och jag vill bara fortsätta gråta... Hela tiden.

Jag har inte gråtit så mycket sen jag fick reda på att jag väntade Wilda. Fast då var det av lycka...

Jag orkar verkligen inte skriva mer nu, måste tugga lite jordgubbar och glass och känna tacksamheten över att ha fått Wilda, den finaste lilla tjej man kunde få, och att hon faktiskt har en fantastisk storasyster, även om det är många år emellan dem...

Jag fullkomligt ÄLSKAR "mina" barn idag. Och hade älskat ett barn till.








  • Comments(3)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post389

Den nya prövningen

Det nya mirakletPosted by Tess Sun, June 15, 2014 20:23:20
Snälla någon ge mig styrka. Ge mig styrka nog att inte gnälla. Ge mig hopp och styrka att se det positiva. Ge mig styrkan att göra vad som krävs för att slippa klaga.

Jag hatar ju själv när "folk" klagar och gnäller när man inte gör något åt det. Eller ens försöker ...
Aha, där har vi skillnaden (enligt mig själv). Jag försöker hela tiden göra något åt det. Och jag menar hela tiden. Önskar jag kunde koppla bort det där avancera/förstå/framgångs-tänket! Vissa kallar det nog för att kämpa mot tristessen som infinner alldeles för ofta i livet enligt mig...men näe, inte bara...

Sedan 2010 har jag blivit så ordentligt jävla prövad. Prövningar som det hade räckt med en under en livstid, men del har bara avlöst varandra! Gode Gud (jodå, fortfarande superreligiös - n...o...t...) att jag orkar. Faktiskt!

I alla fall så -återigen- har detta gjort mig till den jag är. Kåt, glad och tacksam .. Haha, det var alltså ett skämt för de ohumorister som läser detta... Även om det stämmer så var det inte det jag menade. Och jag är faktiskt inte speciellt kåt just nu mina vänner, just p g a en av de prövningar jag pratar om.

Den nya prövningen jag befinner mig i just nu..

Det är faktiskt så, för de som inte redan förstått det, att det har knakat rejält i alla jäkla fogar i vårt kärlekshus sista 6-10 månaderna.. Tänker inte gå in på detaljer, det är vår ensak, som jag hoppas att vi orkar lösa, men det är allt ifrån rena handlingar till katastrofal kommunikation med allt för få, men hårda ord.
Vi har inte heller fått igång liggandet efter bebben, vilket inte är jätteovanligt, men sjukt pissigt tråkigt och dåligt för ett förhållande.

I alla fall, så försöker jag. Tagit mitt ansvar, går i kbt för att reda ut mig själv och mina tillkortakommanden och se över mina krav och skapa en mental framtid.

Och mitt i allt det här får jag reda på i måndags att jag är gravid. Va!?!?! Hur fan då? Och när då!?!

Alltså vi har ju legat ett par ggr, men vi har ju även genomgått IVF för att få den underbara dotter vi har idag. Jag KAN inte få barn. Eller...chansen är så minimal att jag nästan är steril-diagnostiserad...
Det ÄR ett mirakel, vilket gör mig sjukt glad, men det kan inte ha hänt vid ett sämre tillfälle...
Först helvetet att genomgå två års försök utan resultat, sen gråta sig igenom IVF, för att sedan få en mega-lön för mödan i form av Wilda. Sen börjar relationsproblemen som måste lösas och sliter oss isär, ihop, isär, tårar, ilska , hopp, tårar igen...

Och så får mirakelfén för sig att besöka oss på detta sätt! Why?

Wilda är 10 månader idag!!! 10... Jag borde vara i åttonde eller tolfte veckan. Vi har stora problem i relationen, det är rätt tufft ekonomiskt redan nu, lägenheten är nästan klar-renoverad äntligen och då får vi precis plats, med dem vi är idag. Men att jag är gravid, det ÄR ett mirakel! Och jag älskar ju barn!

Jag anser faktiskt dessutom att jag inte har rätten att inte känna tacksamhet. Det kan låta fel för en del, men ALLA som gått igenom det vi gjort, vet nog vad jag menar. Jag har inte rätten att klaga/känna mig trött/ledsen mm. Jag ska bara tacka och ta emot! Det gör jag, samtidigt som det är svårt. Det känns svårt. Känns lite tungt. Och wow, vilket mirakel! Men jag skäms över att ens ha ens en sekund av negativa tankar..

Vi har hemma inte ens pratat om det här, för vi är så chockade. Vi ska på ultraljud och inskrivning på onsdag. Innan detta så kan jag inte svara på ett dugg. För jag vet inte.
JAG VET INTE. Hur jag mår.









  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post387