blog-n-roll

blog-n-roll

Bara som jag är.

Min "dagbok" när jag hinner - mina tankar, vad som händer i mitt liv, i min hjärna, i min kropp.
Händelser, tacksamhet, adhd, ivf, familj, vänner, musik, träning, kost... Ja, whatever crosses my mind at the time.

Välkommen in i mitt huvud. Jag skriver för min egen skull och för er som tycker det är kul. :) Enjoy!

2-årsfirande med utefika!

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Sun, November 16, 2014 15:13:13
Idag firar jag med utefika, extra tacksamhet och lite glädjetårar. Varför?
För det här datumet för två år sedan började Wilda sin kamp för livet ini min kropp, inblåst via ett litet "sugrör" i min livmoder, med ett litet, litet hopp om ett mirakel och många tummar hölls hårt!!

Och som ni vet kämpade hon firslet av sig, för här ligger hon ju och sover som bäst, fullständigt levande, utomhus i vagnen efter lekparken! WOW!!! Lyckliga, lyckliga jag!


  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post438

1 år älskade lilla hjärtat!

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Tue, August 12, 2014 17:40:44

Kan ni förstå?! Kan ni förstååå??? Denna lilla donna har nu funnits i våra liv och på jorden i ett helt fucking jävla år! Det sjukaste, bästa och absolut roligaste jag varit med om i hela mitt liv!

Finns INGET som kan beskriva hur det känns att vara mamma till denna underbara sak, inte med ord. Men jag förstår nu. Och jag är så glad att jag har fått möjlighet att förstå vad det innebär att älska någon mer än sig själv, att göra allt man kan för någon annan, att man skulle offra sitt liv för en annan...

Tänk att varje dag få känna ett pirr i magen, i likhet med dem där tonårsförälskelserna som man hade några dussin av en gång i tiden, varje gång man ser den här donnan le, eller göra något nytt, eller bara komma fram och krama om en..

Jag har aldrig skrattat, varit så lycklig, älskat så mycket, gråtit så mycket, känt så mycket, lärt mig så mycket, njutit så mycket...av livet, dig, efter att du kom!

Hur ska man orka älska någon mer så här mycket, när man redan efter ett år känner så här mycket kärlek?!

Älskade, äääälskade Wilda. Om du bara för en sekund kunde känna vad jag känner när jag ser dig, så skulle du alltid känna dig älskad och trygg. Du är kärlek. Du är min kärlek. Jag är så stolt över att du bara är och finns, precis som du är och vill vara. Och jag kommer alltid att vara det.

Grattis på din första födelsedag hjärtat!



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post407

Tillvägagångssätt up yours!

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Wed, July 23, 2014 13:39:52
Kändes nästan knasigt när jag vaknade i morse och kom ihåg att jag skrev här på bloggen om hur jävla jobbigt jag /vi haft det två kvällar nu.
Knasigt löjligt att klaga så, eftersom jag under kvällen igår satt och störttjöt till ett program om IVF på tv, som fick mig att komma ihåg vår resa fram till Wilda..

Man glömmer. Man glömmer lätt de jobbiga stunderna med den där behandlingen, nu när hon finns här hos oss. Men satan vad jag tjurade. Hur jävla tungt det var. Och HUR jävla värt det var det. Varenda sprutjävel, varenda tår, varenda nässpraysdos, dessa
knäckande klinik-besök, förlängd behandling, alla hopplösa kvällar och tankar. Jag kommer ÄNDÅ alltid rekommendera alla som frågar och behöver hjälp med att få barm att göra det. Gör det!!

Jag hade gjort det igen! Och igen, utan tvekan. För hur kan man inte bli lyckligast i världen när man ser det här?!

Då spelar faktiskt tillvägagångssättet inte någon roll. Liksom att det inte spelar någon roll att hon kom via kejsarsnitt, vilket var jättejobbigt mentalt för mig först.
vad spelar det allt det för roll? Hon är här, hon är frisk, hon är lycklig, och...
hon är "min"!
Gooosh!!
Nu sitter jag på tåget på väg till Eskilstuna och beundrar hennes små fötter som hänger utanför vagnen, efter lite protester innan hon somnade... Vilka mirakelfossingar!!!


  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post402

Underbarna barn- tack

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Wed, June 25, 2014 20:35:52
Imorrn är det dags att se vad som vi behöver göra för att få ut fostret och gå vidare med livet. Jag är så livrädd att jag vill gråta. Eller näe, vill inte gråta, för jag vet att det inte hjälper, men jag har verkligen fått hålla upp guarden och kontrat med några uppercuts för att hålla tårjävlarna borta idag.
Orkar inte tänka på svullna, trötta ögon och huvudvärk (japp, får alltid det "dagen efter") imorrn.
Även om jag har noll tålamod just nu och blir galen på att jag har någon som hänger i mina byxor 24/7 just nu, så är den här lilla plutten den som får mig att le och se mycket annat positivt.
Hon är verkligen ett under. Underbarn! :)


  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post393

Tågtårar

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Wed, June 11, 2014 14:28:06
Sitter återigen på tåget mot Eskilstuna. Denna gång för att fira systrars födelsedag, samt brorsdottern Suz's student! Stort!
Sitter dock och kämpar febrilt mot att släppa fram tårarna som trycker på där bakom ögonen.
Jag KAN bara inte förstå hur jag (vi) kunde ha sådan tur att få en dotter, en sådan underbar liten människa... Så lycklig att hon är just hon! Vad har man gjort för att förtjäna det här. Så fort jag ser ner på lilla pluttan som precis somnat i min famn så rinner tårarna. En äldre dam ler åt mig när hon ser mig och mina tankar.
Antar att hon vet hur jag känner just nu. Hon förstår.

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post384

Orkanen Wilda

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Mon, May 26, 2014 22:18:31
Någon som vill gissa hur många sekunder jag lämnade henne ensam för att hon skulle hinna illustrera orkanen Wildas framfart i hallen?
Eller är det någon som tror att det är enkelt att byta blöja numer?
Ja, jo jag vet... Och visst, jag fattar... Mummys little (devil) girl! :)

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post372

Min första!

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Sun, May 25, 2014 21:26:44

Min FÖRSTA mors dag! Jag är mamma! Fattar ni!

Den här donnan är dessutom strax över 9 månader nu och har bott lika länge i min mage som utanför!

Och dagen till ära blev man firad, såklart...(?) och toppade så jäkla klockrent med en mojito! Socker- och alkoholfri! Hahaha! Life of a morsa! ;) Skämt åsido, mest för att jag druckit vin hela helgen och inte är sugen på att förstöra formen mer...



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post371

Tack för att du är du

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Wed, April 16, 2014 11:38:08
SÅ jävla glad att du är just du! Min bästa vän och fan allt just nu! Finast är du!!!!


  • Comments(2)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post351

Yo mo!

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Thu, March 06, 2014 22:14:51
Wassapp little getto-princess!?


  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post331

Återigen lyckligaste!!

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Sun, February 23, 2014 09:11:08
Lyckliga jag. Har väl aldrig i livet släppt så många glädjetårar som sista halvåret.
Det är en sån jäkla befrielse att bara få släppa lös skiten och inse att HON faktiskt är på riktigt.
Den lättnaden jag känner då beskriver ju utrycket "en sten släpper från magen" på det absolut bästa sättet! Jag kan nästan känna det rent fysiskt, hur jag faktiskt blir lättare i kroppen.
Ibland kan jag fortfarande inte förstå att det gick vägen, vilken enorm tur vi haft!
Jag är verkligen världens lyckligaste i dessa stunder.




  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post321

6 månader av sjuk lycka

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Wed, February 12, 2014 12:12:01

6 månader av sjuk, härlig, lycklig, ofattbar, underbar, oändlig kärlek.
Hur fan är det möjligt att älska någon så här mycket?
Jag ÄLSKAR den här människan så ofantligt jävla mycket så jag undrar ibland hur man ska orka! Och precis i den stunden får man tillbaka ett leende och får energi för miljoner år framöver...
Helt sjukt... Helt jävla sjukt.... Är så glad att du finns, att du är min dotter, att du är du, att du kämpade dig framåt från den där jäkla koppen på kliniken ända fram till mina armar.

Glöm aldrig det!

Kolla även flipagrammet jag gjorde om Wildas resa på:
http://www.youtube.com/watch?v=uqxBTTJhUdM





  • Comments(2)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post316

Sjuklingen

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Thu, January 16, 2014 13:23:05
Lilla Wilda fick låna en värmehållande rock av Linköpings lasarett när vi skulle åka hem igår för att hon hade spytt ner sina kläder.
Det var dock vuxenstorlek, men vad fan gör det? Hon slapp frysa!
Underbara sköterskor och läkare där som tog emot snabbt och lugnade mig.

Idag har hon inte spytt något, utan sista gången var inatt efter att jag gett henne vätskeersättning. Kaskad över hela henne och handduken hon låg på. Stackars liten.
Idag är hon utmattad, liten aning feber, men ändå på bättringsvägen!
Nu väntar vi in min och makens spysjuka.... Tjihooo!

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post301

Hjärtat mitt itu...

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Wed, January 15, 2014 21:48:08
Jag och Wilda åkte till Motala i måndags för att hänga med de andra mammorna och bebbarna som brukar ses! Så jäkla nice, lägger nog ut lite bilder senare.

Men... Idag när vi skulle åka hem så börjar Wilda störtkräkas i bilen. Först precis när vi skulle åka, så vi fick gå in igen och byta om, tvätta av och torka ur bilbarnstolen... Spyor överallt, hon som aldrig spyr!!
Det var rätt tufft väglag och vi hade bestämt oss för att åka och överraska mormor och mostrar i Eskilstuna på vägen vem, så vi försökte verkligen komma iväg i tid.

Vi börjar i alla fall om försöket och sätter oss i bilen igen. Som TUR är missar jag första avfarten mot Örebro/Eskilstuna så jag får köra E20 ändå... 10 minuter efter vi åkt kommer nästa kaskad. Och nästa. Och nästa.. Lilla, lilla Wilda spyr bredvid mig så att hon tappar andan, sätter i halsen och efter varje attack så tvärsomnar hon av utmattning!
Jag sitter bredvid, försöker få upp henne så hon inte kvävs i sin bilstol, kan inte köra åt sidan då det är så dåligt väglag och måste samtidigt hålla koll på vägen då det var snorhalt...

Mitt hjärta brast itu! Totalt brast!!! Det fortsätter och vi närmar oss Linköping då hon börjar spy galla! Hon är helt utmattad och ser riktigt dålig ut och jag börjar bli riktigt rädd o ledsen.
Jag bestämmer mig faktiskt för att åka till Linköpings lasarett med Wilda och känner att jag vill ringa och meddela de andra mammorna vad som händer och kanske få lite stöd. Därav turen att vi tog E20 ändå, eftersom de andra mammorna körde samma väg.
De underbara människorna Linn o Monique bestämmer sig då för att köra efter mig till lasarettet, vänta på oss där, för andra gången idag skramla ihop till ännu mer rena, torra kläder till Wilda -som då inte hade en palta kvar att ta på sig efter dessa attacker- OCH... Sen bestämmer de att Monique och hennes son ska flytta över till min bil så att hon kan ta hand om Wilda på vägen hem!!
Detta trots att det troligtvis var maginfluensa! Med brustet hjärta satte jag mig sen i bilen med en tacksamhet och ett lugn över att det skulle ändå gå bra nu, vi skulle få komma hem och någon skulle kunna ha kolla på min älskade dotter och trösta henne nu när det verkligen behövdes!!!
Det finns inga ord för min tacksamhet! Men TACK!!!

2,5 timmar senare är vi hemma och hon har inte spytt på två,tre timmar nu...hon spydde hela resan annars.
Men det här var lätt det värsta jag varit med om sen jag blev morsa! Jag har tjurat flera ggr. Så ONT det gjorde att se sin dotter så hjälplös utan möjlighet att göra ett skit mitt på en landsväg 20 mil hemifrån...

Så, det här blogginlägget tillägnar jag Linn o Monique!
Och hoppas att det aldrig händer igen!!
Nu ska vi kramas o sova!



  • Comments(2)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post300

2013 Movie- the road to Wilda

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Thu, January 09, 2014 10:59:44

smileyGjorde en video i appen Flipagram! smiley

Snacka om att man får tårar i ögonen every time jag ser den här! Kommer jag få hela livet!

Kolla vår resa från IVF till idag- KLICKA PÅ LÄNKEN (gick inte att spara ner filmen på den här sunkiga bloggen...). Idag, en 5 månaders Wilda, hel o ren och en massa jävla kärlek! Fan, vilken tur vi har haft och vad lycklig jag är som fått en dotter!

http://flipagram.com/f/WANiCamN5T



  • Comments(3)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post298

My goodnights

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Thu, December 12, 2013 23:39:00
Alltså varje kväll när jag går och lägger mig- VARJE kväll-så tittar jag på Wilda, som antingen sussar sött eller bjussar på världens busigaste leende...och så rent fysiskt spritter jag till av glädje i hela kroppen och känner mig som världens lyckligaste människa som fått den här ungen! Fan, lyckliga jag!
Kan jag bara inte göra något så att alla människor får känna och uppleva det jag gör just nu? Snälla!


  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post289

En liten kopp, på ett litet lab

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Fri, September 06, 2013 19:12:37
Jo... jag skulle ju skriva om varför jag tjurat så jävla mycket sista dagarna (skrev det i ett inlägg från förra veckan, men sen blev jag sjuk och prioriterade lite annat än att skriva på den här skitbloggen :) ).

Ska bara påminna om att det festar runt en del hormoner i min super-"fitta" (läs slimmade/vältränade) mammakropp också, så det påverkar nog en hel del vad gäller känslor och sånt...

Förra veckan slog det mig i alla fall...
Att för 10 månader sedan, några dagar innan den 16:e november så fanns det en liten, liten kopp, i ett litet, litet lab på ett stort sjukhus i Huddinge. I den koppen fanns det ett litet ägg, en liten, liten äggblåsa från mig. I den koppen placerades sedan ett antal spermier från min man. Det lilla ägget gjorde som det skulle och blev befruktat, startade celldelningen och mognade. När det såg bra ut placerades det lilla -osynliga för ögat- ägget i ett rör som påminner om ett litet, pluttigt sugrör.
Via ett lufttryck och med hjälp av ultraljud fördes sedan sugröret fram till min livmoder och puffade in det lilla ägget i värmen...
Där skulle resan börja. Det som trots alla odds emot 9 månader senare skulle ligga i min famn, snutta på mitt bröst och gny lite lätt innan hon somnade in med en suck, mätt o nöjd med livet.

Vår lilla Wilda påbörjade sitt liv i en kopp, på ett labb, på ett sjukhus i Huddinge. En kopp... Där låg hon för sig själv och kämpade sig fram.
Min vackra och så värdefulla dotter. Om hon bara kunde känna för en sekund hur efterlängtad och älskad hon är.

Jag kommer aldrig sluta fälla glädjetårar, alltid var ödmjuk och tacksam när jag tänker på den här resan.

Sen är det också så. Att på detta labb, på detta sjukhus, finns det idag en kopp till. En likadan kopp med ett nästan identiskt innehåll. Vi lyckades nämligen få ett ägg till befruktat.
Landstinget bekostar "bara" tre försök till barnlösa par och när de lyckats med ett försök så räknas man som avklarad. Har man då, som vi, lyckats få flera befruktade ägg så kan man betala för att få sätta in det och hoppas att det fungerar. Oddsen är ju rätt dåliga och processen är fruktansvärt påfrestande, så det är inget man bara slänger sig in i igen.
Mina tankar går såklart ändå till frågan: Kan jag leva med mig själv, vetandes att det finns ett potentiellt syskon till Wilda i en kopp, på ett labb, på ett sjukhus i Huddinge...och jag tar inte ens chansen...? Även om den är så himla liten...

Jag vet inte idag hur jag ska tänka, men jag vet att jag redan är en av de mest tacksamma mammorna i världen. Kanske ska jag nöja mig med den känslan och jobba bort det gnagande samvetet över att inte ge det andra ägget en chans..?
Det är synd att man inte kan donera ett befruktat ägg här i Sverige, för det hade varit 100% givet för mig, det kan jag lova.

Just nu... vet jag inte vad jag ska göra. Kanske kan lite fler tårar hjälpa mig att reda ut det. TIllsammans med glädjetårar av tacksamhet för det jag har idag.

Tack!


  • Comments(3)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post247

Förlossningen-Wildas egen väg

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Wed, August 21, 2013 14:43:59
Japp!
Tänkte nu ta och skriva om förlossningen. Det är väl mest för min egen skull för att komma ihåg den och för de som tycker det är intressant.

Lördag 10:e augusti började de riktiga värkarna. Jag hade haft förvärkar hela veckan och varit inne på kontroll på onsdagen då barnmorskan sa att "det är på g nu". Men som sagt, på lördagskvällen drog det igång ordentligt...
Starka värkar där jag försökte andas, tänka positivt, byta ställningar, duscha varmt, ett par alvedon... ja, allt det där man ska göra.
Inget blev bättre och när värkarna kom varannan, var tredje minut, så ringde vi KS.
Dem hade inte plats för oss! Min första farhåga besannades, men det spelade mindre roll då jag fick höra att BB Södra kunde ta emot oss.
Den historien finns att läsa om i ett tidigare inlägg här- Traumatiserad...

I alla fall så blev vi då hemskickade efter flera timmar där med endast 1 cm öppen och vi tog oss halvt chockade hem igen med den där grymma smärtan och de täta värkarna. Jag skulle ju föda, dem måste ha sett fel! Sovpiller och smärtstillande gjorde att jag somnade ett par timmar, men när jag vaknade igen startade allting om och jag gjorde allt för att stå ut och upprepade gårdagens procedurer.

Söndag 11:e augusti. Sambon ber mig att vi ska ringa Förlossningen flera gånger, men den här gången tänker jag inte åka upp i onödan. Jag klarade några timmar, men vid 18.30 ringer vi och de ber oss komma in, denna gången till KS då de hade fått ledig plats! Tjihoo!
18.54 inskrivning. Jag var öppen 4 cm! Nu jävlar skulle jag snart få se vår dotter!

Jag är övertydlig med att jag vill ha en så naturlig förlossning som möjligt och att lustgas och akupunktur är "the shit" för mig... Jag har värkar med 1-2 minuters mellanrum och de håller i sig 60-90 sekunder varje gång.
Barnmorskorna som är helt otroliga påpekar att jag har väldigt täta, långa och intensiva värkar och tycker att jag är en kämpe som kör på med ett leende mellan varje värk. Så klart, det här betyder ju att min dotter är på väg!

Men gud så ont jag har. Timmarna flyter tyvärr iväg alltför fort och värkarna fortsätter med samma intensitet. Första kollen efter ett par timmar visar att jag inte öppnat mig något mer.. What?? Ingen av oss fattar varför jag inte öppnar mig mer. BM försöker få mig att förstå att hur mycket vilja och styrka jag än besitter så kommer det bli alldeles överjävligt utan mer smärtlindring, då det skulle ta många, långa timmar till nu, hade hon förstått.. Jag behöver dessutom slappna av för att påskynda öppningen nu.

Nu är det måndag den 12:e augusti.
När jag inser att de faktiskt vet bäst så tackar jag till slut ja till Epidural och de sätter in den en timme senare. Nu har jag hållt ut i fem-sex timmar. BM sticker hål på vattenhinnan så att vattnet går i alla fall och nu hoppas vi att det ska vända. Jag är öppen 5 cm!!! På sex timmars värkarbete! Vi hade hoppats på 1 cm i timmen. Vi förstår inte alls varför och vi bestämmer oss för att sätta in något dropp som ska påskynda nu. Droppet sitter i ett par, tre timmar, men inget händer då heller. Vi testar att öka dosen, sänka dosen, stå upp, ligga, sitta på boll- ALLT!
När sedan nästa koll vid 7.00 på morgonen visar att jag endast är öppen 6 cm och BM ser att bebbens ctg (hjärtfrekvens) sjunker bestämmer dem sig för att ta bort droppet och tillkalla läkaren.
Läkaren kommer till oss och rekommenderar akut kejsarsnitt och ska diskutera med läkaren som ska ta över dagskiftet. Jag blir lättad, men samtidigt skiträdd. Vad betyder det här? Fara för bebbens liv, för mitt, vad händer sen, gör det ont, komplikationer? Fyyyy! Vad hände med "naturlig förlossning"? Men det är bara att köra på nu.

Någon timme senare drar dem iväg oss mot operationsalen.
Klockan är 08.45 och 45 minuters senare är jag mamma. Jag skakar så mycket på operationsbordet att min man får hålla i mig i armarna för att inte ramla av bordet.. Mediciner och rädsla i kombo antar jag. Känns jävligt obehagligt att känna allt slit och tryck mot min kropp, även om jag inte känner smärtan. Jag tänker att jag kommer ha jävligt ont efter det här... Det känns som om de har svårt att få ut henne...
Sen helt plöstligt kommer det- skriket!!! Det vackraste skriket jag hört i mitt liv. Min dotter är född, vår Wilda lever! Då kommer tårarna, niagara-tårarna och jag gråter så jag hulkar på bädden samtidigt som min man får ta hand om vår dotter och jag får se henne några sekunder innan de går iväg med henne.
De kommer tillbaka några minuter senare så jag får hålla henne, men jag skakar så mycket så jag orkar inte mer än någon minut.

Jag körs till uppvaket och min man får spendera första timmen själv med vår älskade dotter Wilda innan de blir visade till mig, och vi ses för första gången "på riktigt" på uppvaket där jag helt förlamad på halva kroppen får föra min dotter till mitt bröst. Tårar, tårar, tårar... Nu är jag mamma!

För att göra en lång historia lite kortare nu så hamnade vi på BB och tiden där var självklart underbar p g a alla underbara barnmorskor och all hjälp man fick.
Det som däremot inte var lika kul var att jag fick någon infektion med en helvetes smärta i tre dagar, en massa smärtstillande medel som gjorde mig lite frånvarande, förstoppning och annat som kan medfölja kejsarsnitt. När sen jag mådde bättre fick Wilda problem med att gå upp i vikt och vi blev inte hemsläppta förrän det hade vänt, med matning och ersättning och pumpning mm. Vi blev tvungna att stanna i 6 dagar på BB istället för normalt 3 dagar. Det fick mig att bryta ihop sista natten, men med hjälp av dessa underbara barnmorskor så fixade vi det också.

Nu har vi varit hemma i 4 dagar och jag är trött, har ont, men är lyckligare än någonsin! Wilda mår bra verkar det som och imorgon kommer en BM på hembesök så får vi se om det ser bra ut!

Pust! Det där med naturlig förlossning var ju i alla fall en bra inställning från början! ;)

  • Comments(6)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post240

Vägen till Wilda- i bilder

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Mon, August 19, 2013 14:39:09

-Hormonerna, nässprayen, sprutorna... pust...
-Ett positivt graviditetstest senare blev ett tidigt ultraljud i v 8- En liten bondböna hade hittat in i min livmoder!
-VI firar i Thailand, vår sista resa på ett bra tag, men vad gör det?
-På nästa ultraljud hittar vi en aktiv tjej som växer på bra i magen.
-Jag har en vilding i magen som kickar konstant- en fighter?
- Veckan innan förlossning, jag är så trött och har så ont i min tunga kropp...
- Den 12 augusti 2013 kom hon, med akut kejsarsnitt. Hon är värd allt!
- En trött mamma som hade fått en liten infektion mm efter operationen. Glad dock!
- Stolt pappa som fascinerades från start över lilla Wilda!
- En vecka gammal idag och helt bedårande

Stolta föräldrar säger välkommen till världen Wilda och grattis på 1-veckasdagen!
Kärlek!
Tack som fan till Huddinge fertilitetsklinik, vänner, familj, barnmorskorna på KS som gjorde vår Wilda möjlig!
Kärlek och kan aldrig tacka er nog!


  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post239

Hoppas, hoppas....

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Sat, August 17, 2013 07:32:56
Hoppas!!! Att Wilda nu har gått upp i vikt så att vi får åka hem idag. En vecka instängd på en avdelning utan att komma ut och känna luft är för mycket !

Jag mådde inte bra igår, bröt ihop totalt och tänkte "jag skiter i det här, vi åker hem ändå!" Klart att en förlossning aldrig kan gå att gissa sig till, men den har varit allt annat än jag trott och hoppats på... Helt fantastisk på sina sätt så klart, men jaaa...

mer om det sen! Nu väntar vi på vägningen o pappa så vi kanske kan få åks hem !
Annats allting bra, vi hörs lite senare!
Wilda säger godmorgon!



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post238

Vi vill...

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Fri, August 16, 2013 08:56:28
hem nu....
VI VILL hem! Wilda vill veta vart hon ska bo de närmsta åren!
Efter lunch har dem lovat i alla fall!
Jag ska berätta varför vi blev kvar så länge på BB sen någon gång.

Nu- fokus på det viktiga! Kärlek och få komma hem!

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post237

Vi vill...

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Fri, August 16, 2013 08:56:27
hem nu....
VI VILL hem! Wilda vill veta vart hon ska bo de närmsta åren!
Efter lunch har dem lovat i alla fall!
Jag ska berätta varför vi blev kvar så länge på BB sen någon gång.

Nu- fokus på det viktiga! Kärlek och få komma hem!

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post236

Hon är här!

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Thu, August 15, 2013 20:34:04
Miraklet, framtiden och kärleken är här!
Mer info när jag orkar!smiley

Behöver jag säga att vi är
världens lyckligaste?

  • Comments(3)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post235

Traumatiserad...

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Sun, August 11, 2013 14:27:00
Var med om den mest traumatiska och smärtsammaste upplevelsen i mitt liv inatt. Tyvärr kommer jag aldrig att glömma det här...

Fick värkar som började vid 22 igår. Vid 02.30 ringer vi förlossningen efter att ha duschat, tagit en Alvedon och värkarna legat konstant på mellan 3-5 minuter i över en timma och med tilltagande styrka.

Min första fasa besannades. Det fanns ingen plats på KS. Det tar nästan en kvart innan barnmorskan ringer tillbaka och säger att södra BB kan ta emot oss. Inga problem, jag vill bara komma någonstans där dem hinner med mig.

Vi packar färdigt i lugn o ro, för jag har bestämt mig för att fixa det här. I bilen hinner jag få 3 värkar på 10 minuter och nu skriker jag rakt ut när det är som värst. Framme...

En barnmorska kommer ner och möter upp oss och jag får värk efter värk på vägen i korridoren. Tror det kan ha varit 3 st till på kort tid. BM verkar jättemysig och snäll.

Vi blir förda till ett jättemysigt rum med tända ljus och två sängar. Nu är det äntligen dags känner jag mellan det onda.

Mätinstrumenten sätts på magen och det ser bra ut. BM vill känna hur öppen jag är och stoppar in fingrarna i musen och ber att få känna genom nästa värk.

Jag skriker av smärta! Så fruktansvärt att de kan göra så ont! Hur är det möjligt!? Det enda jag tänker på är att hålla mig så lugn som möjligt för att inte skrämma vår älskade dotter där i magen. Andas.. BM stöttar mig genom värkarna precis som min man som jag aldrig värderat så högt som då! Han va r verkligen med mig varje sekund!

Till slut så säger hon att v gjort ett väldigt bra förarbete hemma, jag är öppen 6-7 CM redan! Å gode Gud så skönt!

Jag får tårar i ögonen precis som min sambo. Om några timmar får vi träffa henne! Lyckan är total mellan värkarna!

Vi diskuterar smärtlindring och jag önskar lustgas och akupunktur, så naturligt som möjligt. Jag erbjuds ett varmt bad också och känner att jag tar all hjälp jag kan få nu, så ja tack.

BM hämtar sedan den BM som ska sätta akupunkturen på mig. Hon är lite äldre och troligtvis mer erfaren. De sätter in lustgasen under tiden nu. Den nya BM ber att få känna på öppningen och trycket i musen igen-och självklart, om det hjälper henne.

Hon är inte lika försiktig och det kommer en jättevärk under tiden hon undersöker. AJ!!!! Sedan går de båda ut igen..?

Jag undrar vad som hände med akupunkturen och genomlider två snabba värkar och det blir bara värre...

Den första BM kommer tillbaka och börjar med att be om ursäkt... Hon hade bett den andra BM att känna hur öppen jag varit då hon nu erkänner att hon var osäker. Jag var bara öppen 1-2 CM enligt den andra BM!!!!!

Va!?! Skojar hon? Värkarna kom ju numer med två minuters mellanrum och jag var ju förberedd på att bara överleva de sista timmarna !

Så...Hon berättar att vi är tvungna att åka hem igen.. Hon medger att värkarna kommer väldigt tätt och är starka, men dem kan inte göra mer just nu...

Min man gråter redan då han inte vill se mig lida och skrika som jag gjort sista timmen. Jag håller tillbaka mina tårar, men dem är inte långt borta nu.

Jag får en "sömnkur" med tabletter med mig. Insomningstablett, alvedon och nåt mer som ska få värkarna att avta... Klockan är 04.30 när vi åker.. Jag gillar inte piller, men tar dem till slut då jag inser att jag Inte klarar det här själv annars.

Vi får hjälp ner till bilen med 4 (!) värkar på vägen där jag känner att jag bryter ihop...

Till slut in i bilen på den längsta resan hem någonsin. Jag skriker rakt ut nu, inget kan hålla det tillbaka.

Lyckas ta mig upp till sängen och lägger mig för att varannan minut uppleva dem enorma värkarna om o om igen.. Mitt i det här är jag nästan övertygad om att dem sett fel, att jag faktiskt är öppen 6-7 cm och att jag kommer att få föda ensam hemma i min egen säng! Det kändes ju faktiskt som att hon var halvvägs ute... Det skrämmer skiten ur mig...

Min man berättar att jag inte somnar förrän 09.00 ca. 4, 5 timmar efter tabletterna... Verkade inte ha så stor verkan på mig då. Sover till 11.30 och vaknar av att jag har ont, skakar och är hungrig och kissnödig...

Mannen hade lyckats somna efter mig och sovit ett par timmar också. Han kommer in och klappar mig och har återigen tårar i ögonen.. Tycker så synd om honom. Måste vara hemskt att se den man älskar ha så ont och inte kunna ta bort det.

Nu har jag ätit frukost och ligger i sängen igen. Rädd för att värkarna ska sätta igång igen. Rädd för att återigen åka upp för tidigt och inse att jag kommer ha så här ont länge till. Rädd för att få en felbedömning igen. En BM som kanske inte vet riktigt, eller att det återigen är fullt och vi blir hänvisade ännu någon annanstans...

Hur kunde jag ha så ont när det inte var dags? Och hur ont gör det då när det faktiskt är dags. Och när är det dags? Ikväll? Imorgon ? Om några dagar? BM gav inga raka svar utan jag skulle känna efter. Det var ju det jag gjorde igår/inatt...

Kommer jag våga ringa igen? Har jag bara en lägre smärttröskel än andra... Kan jag lita på vad de säger efter det här?

Jag är helt slut och skakar fortfarande. Har ont, är öm och nu är jag rädd också... Klarar jag det här och när i så fall?

Vägrar gråta för det tar för mycket energi, men oj vad tårarna trycker på där bakom... Liksom rädslan och väntan på att värkarna ska sätta igång igen.

Ge mig styrka och en ny tro på barnmorskorna som ska ha hand om oss sen. Jag är rädd.

  • Comments(3)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post234

Skulle varit idag

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Tue, August 06, 2013 14:21:38
Idag är den beräknade dagen för födsel. Känner inget än smiley. Har ju trott flera gånger att det varit på g, men tydligen inte. Så nu tänker jag låtsas som att det är långt kvar så jag slipper känna efter hela tiden. Jag märker nog när det är dags.

Orkar inte skriva så mycket mer, är lite nere, uttråkad och trött på att ha ont.
Inte för att klaga, jag är samtidigt världens lyckligaste! Det är väl det här med hormonerna igen då...

Ska bara gå ner till centrum nu och hämta ut skötbädden och amningskudden som jag beställt. Nog bra att röra sig så gott det går!

Ciao!


  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post230

Torkar mina tårar

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Sun, August 04, 2013 14:24:44
2 dagar till beräknat...
Har precis torkat tårarna för andra gången redan idag... Hormoner, vad är det? Första töntgråten kom efter frukost och berodde på att jag var (är) så trött på att ha ont och trött på att vänta. Trött på att inte kunna sova, gå upp ur sängen, sätta mig på toa, gå till köket, ligga eller sitta skönt utan att ha så jävla ont.
Hur gör folk som lever med ständig smärta? Ni är ju helt fantastiska! Jag klarar knappt 9 månader... Å andra sidan inte så ofta som jag bryter ihop, men det händer ju uppenbarligen..

Sen grät jag samtidigt för jag tycker så jävla synd om snubben som endast har en veckas semester och får spendera den med en rörelsehandikappad flodko som mig.. Kul han har det.. Usch vilket dåligt samvete man kan få fast man vet att man inte borde ha det..

Nu då, andra gången jag tjurar, så hade jag kravlat mig upp ur sängen för att titta in skötbordet som min älskade man hämtat hem. Jag tog upp speldosan (en liten nalle) som vi köpt till bebbe och satte igång den... Och så kom lille-skutt-tårarna... Kom nån gång bebis! Jag saknar dig!!! Min man tycker nog jag är rätt rolig just nu. Stackarn..

Tror i alla fall att jag agerar rätt normalt, men jag det är just det att man inte känner igen sig själv som är lite svårt. Hur ska jag hantera mina egna känslor?

Och mitt i allt det här känner jag mig som en jävla hycklare som klagar när jag vet att det finns så många som kämpar med att ens bli gravida. Så som vi gjorde- och faktiskt (tackar hela världen och livet för det!) lyckades!

SÅ... jag ska bara hålla KÄFTEN och vara TACKSAM! Det tycker jag faktiskt helt själv!!

Kärlek! Tacksamhet! Återkommande ord i den här bloggen.Här ska hjärtat sova, med nallen som fick mig att gråta... Av glädje :)



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post228

Förlåt för ärligheten, men...

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Fri, July 26, 2013 13:31:24
Oooh...trodde aldrig den här dagen skulle komma. Dagen då jag ska skriva något riktigt bittert om att vara gravid.
Och för er som INTE fattar bättre (o jävlar vad många det verkar vara) så är det inget som till ett uns procent skulle få mig att ångra eller tycka att det inte är värt det underbara med en graviditet och det underbara som följer. Det är bara en jävligt jobbig reflektion och känsla som jag tror att alltför många kvinnor känner under sin graviditet. Något jag har tänkt på hela natten och nu måste jag skriva av mig.

Jag är Tezz, Therese, Tezzdmezz, Tessan. Jag är 34 år och vet faktiskt till 95% vem jag är och hur jag funkar. Jag vet vad som är viktigt för mig och vad jag mår bra av.
EN viktig del i mitt liv är träning, både fysisk och mental. Utveckling är viktigt, på alla plan.
De sista 8 månaderna har mitt liv varit väldigt styrt och inriktat på min graviditet.
Som det ska vara kanske.
Men jag är TRÖTT på att aldrig, aldrig bli sedd och tilltalad som Tezz. Jag är "hon som är gravid"... Jag är "hon som kommer bli den balla/knäppa/konstiga morsan"... Jag är "hon som blivit så jävla stor att hon kommer spricka vilken sekund som helst"...

Ingen fråga handlar längre om hur JAG mår, Tezz... Bara frågor och påståenden om hur "magen mår", "har jag ont", "börjar jag bli trött nu?", "nu längtar jag va?!"..
Jag längtar efter frågan: HUR MÅR DU TEZZ? Hur är det hemma, med kärleken, jobbet, familjen i övrigt.

Samtidigt är jag ju själv väldigt fokuserad på min älskade bebbe, men jag ÄR INTE MIN GRAVIDITET. Jag tänker fortfarande på en massa annat, men som tydligen inte är "ok" att fokusera på nu när jag valt att bli gravid. SÅ vadå? Betyder det att jag valt bort allt det andra i mitt liv, att det helt plötsligt inte får betyda något?

Jag har ett exempel som faktiskt är jävligt känsligt att skriva om, även för mig...SEX.
Att känna sig sexig, snygg, åtrådd... Känna att jag själv tycker det framförallt. DET är så jävla viktigt för mig, kalla mig ytlig eller vad fan du vill, för mig är det att känna sig som en kvinna och vara älskad för den galning jag är.
Det sexuella och accepterande självförtroende som tog mig så lång tid att bygga upp under tonåren (som för så många andra tjejer) och som varit riktigt bra sedan dess, bara raderades på mindre än 8 månader..! Vad hände? Varför hade jag inte förutsett det här, jag som känner mig själv så bra...

För fy faan, vad jag känner mig...oduglig...osexig...otjänlig...rentav äcklig ibland... Och många män beskriver det ungefär så också. En gravid kvinna är inget sexobjekt, inte sexig, inte "något" man tänder på. Det är tydligen inte ovanligt att män känner så för sin gravida kvinna, vilket jag trodde innan. Det finns ju även män som tycker att gravida ÄR det sexigaste som finns, men dem verkar inte vara lika många.
(Ni ska se vilka diskussioner som förs på vissa sidor på nätet. Folk är fan inte riktigt kloka, riktigt elaka många gånger också...Vissa ska ju inte bli farsor så som resonemanget förs..)

Så...jag försöker förstå det här. Ok, det är en period i mitt liv som jag får känna så här. Jag bär på någons barn, en stor mage som påminner om en badboll med zebraränder, jag har ont lite överallt, svårt att röra mig sexigt, svårt att utföra vissa ställningar, kan kanske inte njuta fullt ut pga min brist på rörelsefrihet... Det finns anledningar till att man inte kan ses som det porrigaste i världen just nu. I see that.

Men seriöst... Jag ÄR FORTFARANDE TEZZ. Det är det jag vill komma tillbaka till! Jag är mer än en gravid kvinna! Jag är lika sugen som förut, om inte MER, jag behöver fortfarande enormt mycket bekräftelse (lägg till ADHD:n oxå så fattar ni), om inte MER, jag behöver definitivt mer beröring och omtanke just nu än innan. Jag mår INTE bra om jag inte får det här och 9 månader är lång tid! Lägg sedan till ett par, tre månader efter förlossning då man själv inte kommer att kunna "ställa upp" rent fysiskt och antagligen inte mentalt heller.. Det är ett år utan.. Ett år... Då man hade behövt det som mest...

Men... jag är ju gravid. Det gör det hela lite svårare, eller hur? För att under 9 månader kämpa med att göra det bästa du kan för att bibehålla din "kvinnlighet" och det utseendet du själv är nöjd och glad med, vara stark, leva för att göra livet så bra som möjligt för den nya familjemedlemmen samtidigt som du försöker hålla samma "anda" uppe i livets andra delar vare sig det gäller hushållet, stötta sambon och vänner, jobbet mm... Det hjälper dig ju inte ett jävla smack när du har en zebrabadboll till mage...

Tack och hej och tänk gärna efter lite när ni läst detta.

  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post223

Min första craving! Jihaaa!

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Tue, July 16, 2013 19:53:36
Yezz!! Tror minsann jag fick min första riktiga craving idag!
Fråga inte varför jag skrev "yezz!!", för egentligen är det väl inte bra att vara sugen på mjukglass precis efter frukost.. Kl 8 i morse satt jag på jobbet och blev så sugen på mjukglass att jag var nära att stänga butiken för att gå ut på jakt!
Men vart då? När jag till slut insåg att jag inte skulle hitta någon mjukglass vid den tiden så började jag nästan tjura! Haha!

Jag är som jag redan skrivit jävligt trött och sliten nu och det krävs tydligen inte mycket att få mig ur balans... Serilst så var tårarna på väg, stackars, stackars mig!!
smiley
I alla fall så "tänkte jag mig ur krisen". Intalade mig själv att det var en craving, att det inte är livsnödvändigt och att jag kan få en glass senare om jag är snäll!
Så en timma senare hade jag lugnat ner mig! smiley

Nu har jag ätit en mjukglass, 2 st snickersglassar, ett par kakor.. Hmmm... undrar varför jag inte mår bättre nu då! Haha! Tur att det är första gången jag faller dit så här rejält. Hoppas att det är sista gången också, annars blir det anmälan till sumo-spelen 2014...

Happ! Lite armhävningar innan fotbollen då? Näe, jag måste nog hinna gå på toa innan det börjar istället!

Ciao!

  • Comments(2)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post217

XXV - Polka dot in my face!

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Thu, July 11, 2013 21:15:48
DET ÄR 25 DAGAR KVAR IDAG!! TJUGOFEM! XXV! ALLTSÅ MINDRE ÄN 4 VECKOR!
Snart får vi träffa henne! Snart, snart, snart!

Och jag är så jävla trött!! Har fan inte mått riktigt bra sista veckan. Varit väldigt matt, febertoppar och nästan svimfärdig flera ggr, så jag dubblade järndosen igen. Fattar inte varför kroppen har så svårt att ta upp järnet. För jag äter ju faktiskt järn everyday. Skitsamma, det är ju bara....25 dagar kvar!!! smiley

Vet att jag är störd som tänker så, men jag har inte tränat på en vecka nu och det känns inte bra! Får lite panik och hur mycket någon/några än kommer påpeka hur retarded jag är som tänker så just nu, så är det så att jag funken inte mår riktigt bra av att vara så här lat. Å andra sidan känner jag mig duktig som lyssnar på kroppen när den faktiskt sagt ifrån som den gjort! Det hade jag ju ALDRIG gjort om jag inte vart bebbetjock! Hon är nog bra för mig!

I alla fall har jag ju inte suttit i soffan direkt. Sen i helgen har vi gjort lite helgjobb, hämtat barnvagn och grejer, besökt polare, varit på loppis och ikea, monterat byråar och barnvagnar (med instruktionsboken till hjälp!) sytt gardiner och ett babynest! Har lovat mig själv att komma i säng innan 23 idag... Och nu sitter jag HÄR istället för att softa. Jävla damp ibland, skulle vilja slå mig själv på snoken så jag somnadesmiley Men eftersom jag inte tränat på en vecka skulle jag väl inte orka det, haha! Men om jag börjar med att sluta skriva här och gå o duscha så kanske jag blir trött! Vad sägs om det? Bra idé, ett, två, tre!

Fy fan vad nöjd jag är! Mitt eget babynest, och det med mitt tålamod! Lite otåliga mått och sömmar blev det, men det ser skitbra ut och håller väl ihop! Ska nog köpa en rosa rosett och sy fast upp i ena hörnet också. Det känns rätt!
Just ja, jag skulle ju sluta sitta här o fåna mig!

Godnatt! (Om några timmar... Först ska jag svettas lite i min sexiga byxdresspyjamas och hitta en bra position i sängen som inte gör ont och när jag gjort det komma på att jag glömt järntabletten så jag behöver gå upp igen...sen börjar vi om och sist spelar vi lite candy crusch och somnar med luren i handen...An ordinary night! )
25 dagar kvar.... smiley

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post215

En månad kvar!

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Sat, July 06, 2013 12:27:38
6:e juli! En månad kvar nu idag! 6:e augusti är det beräknat att vi ska få träffa vårt lilla hjärta och jag läääängtar!!!! Jag längtar ihjäl mig! Hur kan man älska någon så mycket som man inte har träffat ännu?

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post213

Seriosly?!

Från IVF till Wilda!Posted by Tess Sun, June 23, 2013 14:51:33
Nu är jag faktiskt jävligt pissed, frustrerad, ledsen och uppriktigt förvånad! Hur pantade är folk egentligen!?
Må vara ett minor problem, ett s.k riktigt jävla skitproblem, men det har gjort mig upprörd och därför tänker jag fan ta upp det!
Finns det någon som helt seriöst TROR att det finns gravida kvinnor som vill höra:
"OOOOJ, vad stor du är!?"
"Är du säker på att det bara är en?" (Man borde ju veta efter 8 månader om det är en eller två därinne, eller?!)
"Shit vad jobbigt det kommer bli för dig sen med vikten"
"Jag hoppas jag inte blir lika stor som dig!"
Mm, mm, mm, mm, mm, mm, mm, mm, mm....

Eller att få höra när man har ont någonstans eller är trött eller kanske andfådd, eller vad fan som helst, att:
"Haha, är du gravid eller!?"
"Det är bara för att du är tjock och gravid"
"Så går det, skulle du tänkt på innan."


Jag har nu genomsnittat att jag får höra detta 3 ggr om dagen av människor jag både känner och inte känner.
Skulle man säga sånt här till någon som inte är gravid? Har man inte rätten att ha ont eller må lite piss, för att man själv valt att bli gravid? Varför säger man liknande saker överhuvudtaget? Vad vill man få ut av det här? Gud, människor är ju fruktansvärt korkade! Eller bara elaka! Fy, usch, blää!

Sen är det säkert så att jag med mitt "öppna och starka yttre" ser ut att kunna ta det här och därför tycker de flesta sig ha rätten att öppna munnen och uttala sig. Och visst, precis som vanligt, jag kan ta en hel jävla del. Inga problem. Men jag har också gränser, OCH.... jag skulle själv aldrig säga liknande saker tillbaka! DET är något att fundera över. Varför säga nedlåtande saker till någon som aldrig skulle göra det tillbaka? Jag tänker ju att det är för att:
JAG BEHÖVER INTE TRYCKA NER FOLK, FÖR JAG BEHÖVER INTE LYFTA MIG SJÄLV GENOM ATT GÖRA DET. JAG ÄR NÖJD MED DEN JAG ÄR OCH ÖNSKAR BARA ATT ANDRA KUNDE KÄNNA LIKADANT SÅ SLAPP VI KASTA SKIT PÅ VARANDRA.

Vore inte det så himla mycket lovelier!?!

För att göra saken än lite jobbigare för er som har detta problem: EAT MY BIG, FAT, LOVELY BELLY!
(Idag är det 44 dagar kvarsmiley )

  • Comments(4)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post208
Next »