blog-n-roll

blog-n-roll

Bara som jag är.

Min "dagbok" när jag hinner - mina tankar, vad som händer i mitt liv, i min hjärna, i min kropp.
Händelser, tacksamhet, adhd, ivf, familj, vänner, musik, träning, kost... Ja, whatever crosses my mind at the time.

Välkommen in i mitt huvud. Jag skriver för min egen skull och för er som tycker det är kul. :) Enjoy!

Medicineringsångest

ADHDPosted by Tess Tue, February 09, 2016 10:35:44
Satt häromveckan bakom ratten med två sovande barn i baksätet och hade en sån där ovanlig stund där jag hann tänka. På mig själv alltså. Jag är lite rädd för dem stunderna numer då jag vet att jag har en hel del att bearbeta när den stunden kommer.

I alla fall så kom jag att tänka på ADHD. Eller min ADHD. Jag har varit omedicinerad eftersom jag tycker att jag kan hantera den tillräckligt bra. Efter sista halvåret dock har det blivit lite värre med några symptom som tyvärr drabbar barnen, så nu har jag beslutat mig för att prova medicin tills alla bitar ligger lite mer på plats. Det är INTE ett lätt beslut, eftersom jag är sjukt starkt emot allt vad "droger" heter, då jag tyvärr fått uppleva allt för mycket skit bland mina nära, och har svårt att ens ta Alvedon. Men nu handlar det inte bara om mig, mina barn har drabbats alltför mycket av mina utbrott och oförmåga att planera och organisera, och det är skäl nog till att prova under en period. För jag VET också att jag klarar mig utan i "normalfall". Det är dit jag siktar nu, till det normala livet, där jag hunnit läka och rutiner och tryggheten är åter.

Som en vän sa: "Om du skadar dig fysiskt så får du kanske bandage, gips, kryckor, eller kanske blir sängliggande med smärtstillande, tills skadan läkt. Det här är ju samma sak fast det inte syns. Och så är det nog. Jag lever mitt liv så gott jag kan, men med stora sår och skador som nog skulle liknas vid en sådär 67 knivhugg, 4 sparkar i huvudet, ett fall från tredje våningen...typ... Jag har rätt ont därinne faktiskt.
Och kaoset i vardagen som i stort sett ensam med två små barn i en annan stad än "hemma", pissig ekonomi och utan några av mina bästa vänner.

Men jag är stark och tackar alla mina tidigare kaos och krisperioder i mitt liv för att jag dragit lärdomen att jag FIXAR det. JAG fixar det. Jag fixar ALLT. Det kommer. Men det kommer ta tid och en massa energi. Framför allt tårar. Som läker med en massa kärlek till och från mina barn, familj och vänner. O s v... Nu tappade jag tråden igen.

I alla fall, nu testar vi Elvanse och ser vart det bär hän. Snart flyttar vi hem igen -ett EGET hem-, barnen börjar på dagis, jag börjar jobba (som jag längtar) och vardagen får struktur igen.

´Här och nu släpper jag ångesten angående medicineringen och fokuserar på livet igen. Här kommer jag.

Tack o hej! :)



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post548

Apropå det här med känslor...

ADHDPosted by Tess Sat, July 18, 2015 23:38:19
...och adhd. Jag älskar ju att berätta och förklara att jag har bra "kontroll" (kan man säga så?) på min adhd. Men ibland, och alltför ofta på sista tiden, så har just mina känslor tagit över handen... och då märker jag av adhd'n rätt skarpt kan man säga..

Jag kan liksom inte tänka bara att:
"Äh, lugna ner dig först innan du pratar" eller "jag måste tänka på att jag inte sovit bra på två veckor och inte ätit på sex timmar och är asstressad, det är nog därför jag är lättirriterad" osv... dem där förklaringarna som jag brukar hitta annars finns inte riktigt inom räckhåll.

I alla fall så vill jag utbrotta hela tiden! Känns som jag måste ta varje fight på en gång, skratta åt alla skämt jag någonsin hört och hitta nya på det, stå upp för mig själv och bara överbevisa allt OCH alla som någonsin tvivlat på mig, vara glad, stark, hård, snygg, kåt, rolig, häftig, höra av mig till alla jag känner så dem inte tror att jag inte tänker på dem...osv, osv... Men hallå.... ta det lugnt!

Näe, jag har en pissperiod hemma i o f s. Gubben har semester och den har väl inte uppfyllt mina förväntningar och förhoppningar alls och det skapar ju en jädrans frustration. Hade ju tänkt att NU skulle vi hinna prata, umgås, mysa, ligga, se på film, göra kul saker. Jag skulle få lite avlastning med kidsen och slippa stroken som alldeles säkert är på väg. Men fuck ME sideways med en kaktus i högform... inte riktigt enligt min plan. Det är ju fan fullt ös every fuckin day!

Och adhd'n då, vart kommer den in? Jo, när jag pratar eller skriver om det här blir jag så sjukt arg, besviken, ledsen, glad (beroende på vad jag tar upp), så att jag fanimej svettas och måste sätta tvångströja på mig själv för att inte ta dessa oönskade och förhastade beslut som jag har lust med. Kan inte ens skriva allt som kommer upp i mitt huvud, men jag måste verkligen slita som ett djur med att dämpa impulserna och känslorna i mig.

Jag är en atombomb och någon fifflar med fel knappar va... fattar ni...? Hoppas ingen hittar koden till den bomben snart, för det är nog inte nyttigt... boooooom... boom, boom, boom shake the room!

Jag är så jäkla sugen på ett redigt party! Och idag spelade bl a quireboys i kungsan och jag har sett bilder på polare som dricker whiskey sour! Nu är det fan min tur snart! Någon som vill tvinga med mig ut på fest snart eller?





  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post510

Andra föreläsningen- tackar!

ADHDPosted by Tess Fri, June 12, 2015 23:36:11
Andra föreläsningen klar för några timmar sedan! Fick jättebra respons och betyg idag också, känns så jäkla kul! Jag tror dessutom att dem fattat lite vem jag är, med tanke på vad de tackade mig med;)

Så tack Cedergruppen! För chansen, responsen och den fina presenten!

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post495

Jag gjorde det! Todelooo!

ADHDPosted by Tess Sun, June 07, 2015 14:56:48

Yes! Tjohoo! Så stolt jag är över mig själv! Vilken vinst och milstolpe för mig själv! Nu är det gjort! Min första föreläsning blev av nu i torsdags! (Jag har inte hunnit skriva sedan dess, student för Jempa i fredags och nationaldag och boxningsgala igår!)

Det var första gången jag pratat inför publik på det här sättet sedan gymnasiet och jag var skitnervös innan.. Gick över efter några minuter, så det är som vanligt helt onödigt att oroa sig redan innan, i förväg liksom ;).

Var på ett ställe som heter Cedergruppen i Liljeholmen och höll ett föredrag om mitt liv med adhd. Cedergruppen erbjuder daglig verksamhet till människor med Asperger. Flertalet har även dubbeldiagnoser, bl a ADHD och tanken var väl att jag skulle dela med mig och kanske inspirera och skapa en igenkänning. Det är lätt att känna sig ensam med en diagnos, så har jag ju också känt. Har ju även 4 familjemedlemmar med diagnos Asperger, så det är inget nytt för mig heller.

Det blev c:a 2 timmar långt med paus och fy fasiken vad det kändes bra! Verkade som att dem som lyssnade också tyckte om det, tror att alla satt kvar och lyssnade så gott som hela tiden. Puh!

Föreläsa är ju något som jag drömt om så jäkla länge och när jag fick chansen nu var jag ju bara tvungen! Kanske inget jag kommer att jobba med så, men jag älskar ju att prata om det jag brinner för, informera och inspirera. Så shit vad kul det här var!

Nästa fredag är det dags igen på Cedergruppen, men på deras enhet på Kungsholmens och efter det ska jag höra av mig till ett annat ställe till som också var intresserade.

Förstår ni hur stort det här var för mig och hur stolt jag är nu? :) :)




  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post490

Föreläsning och promo-inspelning

ADHDPosted by Tess Mon, April 27, 2015 23:31:23

Holy cow! Ojojoj, eller "owowow" som Wilda brukar säga!Tröttare än Laban och Alfons Åberg tillsammans efter den här dagen. Blir ett kort inlägg.

Idag har jag haft möjligheten att lyssna till en föreläsning om Asperger och hur man för vardagen och livet att fungera med den diagnosen. Väldigt bra och kul var det! Det var Cedergruppen som bjudit med mig på den och föreläsaren Torbjörn kom från företaget ASPI. Rekommenderar. Cedergruppen är för övrigt den "organisationen" som bett mig att komma och hålla ett föredrag om min resa med adhd nu i maj. Skithäftigt verkligen!! Har inte skrivit så mycket om det, för jag inte hunnit, men föreläsa är en dröm jag haft länge! Så det ska bli kul hoppas jag!

Behövde dock gå lite tidigare då jag skulle åka på en inspelning för en promotion för ett ev nytt tv-program! Det var också sjukt kul! Det innefattade även sång och rockabillyoutfit, så hur mycket bättre kan det kännas? Dem var skitnöjda och jag hoppas få se resultatet snart. I övrigt råder ju tystnadsplikt, så vi får se om ni blir varse en dag!I alla fall är jag sjukt slut nu och ska sova gott, kan ni ge er på! Ingen dans på rosor att sitta "i skolbänken" en hel dag kan jag säga! Inte när det är så sjukt intressant och man lyssnar med överfokus för att inte missa något med koncentrationssvårigheterna man har, som också berördes under föreläsningen.


Så! Soffa, vegburgare, tvätta bort 1,2 ton smink och snart snark! Godnatt från Solnasoffan!





  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post478

Det var det här med tankar

ADHDPosted by Tess Wed, April 15, 2015 14:14:04

Jag gillar ju de här qoutes´en som rullar lite överallt på facebook, insta och liknande. Dem om ADHD.. Speciellt dem som förklarar att vi med ADHD känner allt så mycket "mer"/starkare. Att vi t ex älskar djupare, hatar hårdare, skriker högre, tänker mer osv..

Och i förrgår slog det mig att det fan är precis så, ADHD eller inte! Det hände när jag skulle ta min efterlängtade pw. Jag har ju alltid älskat att träna, men haft lite svårt sista tiden av graviditeten och veckorna efter. Men trots att jag längtat skiten ur mig efter mina promenader (pw´s), så har jag dragit mig för det! Varför!?

Jo, jag tog mig i röven då i förrgår och tog med mig Tigra i barnvagnen och tänkte: "Nu jävlar, nu äntligen!"... Vad händer? (Förutom att knät pajar såklart... 0 rehab sen i november). Jo, jag börjar tjura! Efter typ 200 meter... För helt plötsligt var jag "ensam" med mina tankar, mina känslor. Jag har ju inte tänkt själv eller känt efter hur JAG mår och känner sedan jag vet inte när. Och när jag då tar promenaden med mig själv så kommer ju ALLT! Och jag menar allt!

Jag blir så tacksam för mina systrars existens så jag vill bara ringa dem alla, skicka blommor, skriva en låt till dem! NU! Och mamma då! Vilken kvinna! Vet hon ens om det? Och SOM jag saknar min styvfar! Min gamla chef, vad gör han nu, MÅSTE ringa honom nu! Och varför har jag inte sjungit på länge, eller spelat gitarr, vad har jag gjort, jag som mår så bra av det! Och boxningen, när ska den sorgen gå över att jag blev tvungen att lägga av p g a en skada, eller att jag aldrig fick mitt SM-guld, bara två knasiga silver!! Gaaaah!

Och så blir jag arg istället, för visst är livet orättvist! Och så har jag ont i knät också, typiskt! Men guuuuud vilka fina barn jag har! Tänk att jag som aldrig skulle bli mamma, nu har 2+1 barn! Lyckliga jag! Och så gråter jag lite till, för tänk på dem som aldrig får dem barn dem önskar... Stackars... Och jag tänker på Magda, min gamla boxarkollega som gör ett så fantastiskt "jobb" med att hjälpa barn och andra utsatta i t ex Monrovia.. Och här går jag och tycker synd om mig för jag har ont i knät! Fy!

Det bara fortsätter...

Sen kommer paniken! Just ja, på torsdag ska jag ju på möte om den där föreläsningen som jag ska göra för första gången! Gooosh! Måste hem och skriva lite nu! Men jag måste ju handla först, för annars blir det så sent med maten för lilltjejen och om hon lägger sig för sent blir hon så grinig imorgon och då kommer vi för sent till dagis. Och imorgon får jag ju inte vara sen, då dem går på utflykt direkt kl 9.00! Puuuuhhh!!!

Fattar ni..? Jag skulle ta en promenad och kommer hem helt söndergråten, slut mentalt och en jävla värk i knät. Men det knasigaste och tråkigaste av allt, jag har glömt 90% av det jag skulle göra som jag tänkt på, för allt går FÖR FORT och jag har ingen anteckningsbok med "att-göra-lista" med mig i fickan på träningsbraxorna.. Kul! Bra jobbat!

Så även om jag kan uppskatta vissa stunder och delar med min damp, så är jag rätt trött på den också. Behöver åka på mentalt spa- med mig själv. Men mina egna tankar och känslor. Och en gitarr kanske. Och gärna boxningshandskar. Och ett måste just nu-sockerfria chokladbollar! Och just ja, gummibandet för rehab av knät... Och spotify på mobilen...! OCH EN ANTECKNINGSBOK!

Kaos.



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post475

Har sagt det förut...

ADHDPosted by Tess Mon, October 06, 2014 20:32:04
...och jag säger det igen... Jag har aldrig haft såna jävla problem med adhd'n som nu!
Eller ja, jo... I tonåren och den där gången för några år sedan innan jag kraschade och fick riktig hjälp...

Orkar inte skriva så jävla mycket nu för jag är helt slut, men det värsta med den här skiten är fan att man känner sig helt dum i huvudet! Det är så sällan sen jag tog tag i mitt liv som jag känner så numer. Men när allt snurrar i pallet, inget fastnar, man glömmer bort var man är och varför man är där, inget -INGET- går in bakom pannbenet för de andra tankarna ligger och blockar. Någon ber en att ta ett beslut och man börjar nästan tjura för att det "är för mycket nu!"....alltså...
Blir förbannad när jag blir skitnödig för jag har inte tid att tappa fokus på det jag just höll på med. Kommer ju aldrig komma ihåg vad jag höll på med när jag skitit färdigt liksom.
Vill heller inte börja med något nytt, för tänk om jag blir avbruten, då är ju allt jag gjort hittills förgäves, för det blir "lost in my mind".

Jag vill bara tjura...
Bryta ihop, gråta lite, bli överkörd, bli inlagd...för att få lite ro och någon som klappar en på pannan (och gärna på rumpan! Förlåt, kunde inte hålla mig...) och säga att imorrn kommer allt ordna sig, fokuset kommer vara på topp, uppgifter vara sorterade när du kommer till jobbet och alla inbokade, stressande möten är inställda mm...I wish...

VARFÖR är det så här igen?! Varför? Försöker med mina listor, kalendrar, förminskande av katastroftankar...men det bara byggs på! Måste fan gå till gymmet och skingra skiten i pallet och få ur mig frustration... Fan, adhd är ju grymt ju, men inte just nu, inte just för mig, idag... Tror jag ska gråta lite nu.







  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post426

Dessa förbannade utbrott..

ADHDPosted by Tess Fri, September 26, 2014 21:48:13

...utbrott... Jag hatar mig själv efter varje gång! (Nej, jag hatar inte mig själv, men det är svårt att inte göra det för stunden...) Och för att inte tala om den grymma återhämtningstiden efteråt! Jag är helt slut fortfarande och det är snart en vecka sedan förra. Seriöst, jag gjorde nog av med en ziljon kalorier den kvällen..

Damputbrott.. Varför har ni kommit tillbaka in i mitt liv? Vad är det ni bygger på, lever på, göder er på...? Varför kan jag inte behärska mig i de här situationerna, när jag vet att inget gott kommer utav det? Varför kan jag efter 35 år inte lära mig när min gräns är FÖR nära och backa undan? Varför finns inte den där spärren hos mig som andra pratar om?

Och varför drar inte min/mina nära i nödbromsen när de ser det komma, för det määärks! Vill inte lägga ansvaret på någon annan, bara få lite hjälp och förståelse för att jag har det här problemet. Ibland känns det nästan som att det är "roligare" att trigga fram det här utbrottet hos mig än att stoppa det och det är ju fan inte kul.

Vet ni, att ibland känns det som att när jag fått ett sånt här skitutbrott så kan man nästan känna en nöjdhet hos dem som oftast är anledningen till att det sista brister. En nöjdhet, som att "haha, du är också mänsklig" eller "Ser du, det är inte så jävla lätt att vara duktig alltid", o s v...

Jag är ju jäkligt mycket "på" andra om att man ska utveckla sig själv och ta tag i de problem man har och lösa allt på en gång och bla, bla, bla... Så det känns som att det är lite skadeglädje med i hela det här shittet när jag väl får ett skitutbrott.

Men i a f, jag VET ärligt talat inte hur jag ska kunna få bort de här utbrotten om jag inte får hjälp av de som är nära, eller åtminstone slipper bli provocerad över gränsen när det är dags...

So folks, hur gör man här?





  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post424

Lagom-Tezz

ADHDPosted by Tess Sun, September 21, 2014 10:45:03

Känns jävligt skönt att känna att man har anammat ordet lagom sisådär...lagom...

Tänkte baka bröd. Sen kom jag på att jag har valnötter i mitt bröd. Kan väl inte WIlda äta? Och Kenta gillar ju liiiite onyttigare bröd än mig. Samtidigt vill jag ju inte köpa onyttigt skitbröd med massa tillsatser i...

Så vad gör man? Jo, man bakar dubbel sats dinkelbullar OCH dubbel sats med rågsiktkakor med extra hirs och linfrön i.. Lite nyttigt får det fan vara!

Tänkte i o f s även baka paj och småkakor, men DÄR mina vänner, sa min ADHD-kbt ifrån! Så något har jag fasiken lärt mig! DUktiga jag! :)



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post418

Tank-jävlar.

ADHDPosted by Tess Sun, August 17, 2014 14:08:24

Är så jävla känslig.

Ibland känner jag bara för att sluta känna, sluta bry mig så mycket om hur andra har det, försöka hjälpa, finnas där, känna deras känslor och framför allt försöka förstå varför.. För allt det gör jag. Jag har haft så svårt under sommaren (mer än vanligt) att tänka/känna bort det jag ser, hör och är med om. Kan ligga flera timmar om natten eller sitta en hel morgon och bara vara ledsen (oftast tyvärr) eller jätteglad för att någon annan "borde ju" känna så.

Jag ser t ex Unicefs inslag på tv och bara bryter ihop för att jag inte kan hjälpa dem, IVF-program där försöken misslyckas och mår så dåligt för deras skull, polaren berättar om någons son som dött, en annan polares barn dog i magen.... Alltså jag orkar inte. Varför kan jag inte stänga av? Varför behöver jag gråta så många andras tårar?

Visst är det många som tänker nu att "jo, du är ju gravid- det är gravidhormoner...", Men fan, näe, det är alltid så här. Det går bara lite i skov, ibland mer, ibland mindre... Och jag trodde rätt länge i mitt liv att "så här tänker och känner alla". I W.A.S W.R.O.N.G..

Syrran o jag pratar ofta om det här, vi är väldigt lika här, och jag är helt säker på att det är en ADHD-grej. Min terapeut sa en gång att det är en typisk ADHD-grej att känna in allt lite extra, allt runt omkring. Vissa observerar "bara" och kan komma ihåg varenda sak en människa har på sig, andra känner in känslor så hårt så man inte kan skilja på sina egna och andras känslor till slut. DET är jag.

Ibland när jag varit ledsen en dag så gör jag som vanligt - att jag tänker ihjäl mig tills jag kommer på varför? För jag hatar att vara nedstämd, det är slöseri med tid! Och ofta inser jag att det faktiskt inte är mig själv det gäller, utan jag har satt mig in i någon annans situation så pass mycket att jag tror att jag själv är "drabbad"... Det är ju fan sjukt..

En annan sak som gör mig så sjukt trött och ofta ledsen sista tiden är att jag alltid ska analysera mina näras mående och beteende. Som nu, när en av mina nära tagit lite mer avstånd, undviker ögonkontakt när vi pratar, verkar tycka det är jobbigt om jag kommer för nära rent fysiskt (för att fråga hur det är och kanske ge en kram), blivit tystare överlag mm...

Då startar hela den här processen...

- Varför skulle jag själv agera så, är det något jag kan ha sagt/gjort, är det något på jobbet, är det ekonomiskt, är det stress, är det kärleken..? Bla, bla, bla... Kaos i mitt huvud! Jag får inte heller några svar från människan i fråga. Bara : "det är inget, du inbillar dig..." Men fan, jag är ju så säker på att jag kan läsa människor så bra. Och detta är ett solklart fall- nåt är fel! Och till slut, för att få liiiiite ro i mitt eget huvud, så bestämmer jag att det måste vara av samma orsak som hade fått mig till att agera så.. Han skäms för något! Ja, det gör han minsann! Men för vaaad? Och så börjar alla dessa spekulationer om vad han kan ha gjort! Gaaaaah!!! Släpp mig, lämna mig ifred, tank-jävlar, jag vill ha lugn och ro (ibland i a fsmiley).

Detta leder i alla fall till att jag, i mitt liv, behöver omge mig med människor som kan säga rakt ut vad den tycker och tänker, vad som händer/hänt, om den vill vara i fred, om jag kan göra något, om jag gjort något... Bara vara rak o ärlig, för det här är fan inte kul. Och det är taskigt att stänga en sådan som mig ute om man bryr sig, för jag lider alltså av sömnlösa nätter och sjukt jobbiga dagar när jag behöver leka känslomässig privatdetektiv åt någon jag bryr mig om. Jag är helt oförmögen till att stänga av, tro mig, jag försöker.

Är ni med? Blev jag för komplicerad nu? Säg det i så fall!!! Bara säg det, låt mig få veta allt! smiley Ok?



  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post408

Haha!

ADHDPosted by Tess Sat, May 31, 2014 10:57:26
Kanske det kanske! :)

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post377

Smile- en annan typ av strategi!

ADHDPosted by Tess Tue, April 08, 2014 22:59:01
Som ni kanske fattar av mitt dampryck här på bloggen- med en massa känslolösa receptinläggsmiley- så har jag en del att tänka på och en flykt till bakvärlden behövdes just nu. Gör så jäkla mycket annat du kan på så lite tid som möjligt, så försvinner säkert de jobbiga tankarna... Haha...jo, så kan man ju tänka. Om man vill. Eller måste?

Jag vet så väl vart jag är, vem jag är, vilka beslut jag tar och varför, men det betyder inte alltid att livet flyter smärtfritt. Jag är en sjukt, jobbigt intensiv känslomänniska. Jo, jag tycker det själv också. Känner in ALLT, analyserar ALLT, tänker på ALLA, kämpar för ALLA. HELA TIDEN. Jag älskar det. Och hatar det.

Och - jag är en "sån". Som flyr ibland.
Oftast tar jag tag i tuffa saker, slåss med bara knytnävar, naken, öppen, skäms sällan, säger vad jag tycker och tänker... och så löser jag på det sättet, sak för sak, motgång för motgång. Kör på bara!

Men så ibland, så kommer jag till den punkt då jag känner att jag slagits FÖR hårt för något, eller för alldeles för många saker och människor samtidigt så jag är på väg att tappa andan och gnistan p g a det. Och då behöver jag stänga fortets grindar, slå igen butiken, stoppa gagballen i munnen för att hålla tyst (!!), välja att inte skriva om ALLT i den här bloggen, även om det suger i bloggtarmen... Och bara hitta ett annat fokus som inte handlar om mitt känsloliv.

Det kallas för att hämta kraft. Eller gömma sig. Eller vara rädd. Eller inte orka ta tag i. Eller bara ta ett fucking jävla break när allt är för mycket!

Men, jag mår ok nu, faktiskt. Jag vet bara, att om jag inte pausar just i det här jäkla ögonblicket och en period framöver, så KOMMER jag inte må speciellt bra. Och DET är jag jävligt glad för: att jag känner mig själv så pass bra idag att jag förstår det.

Jag kommer fixa det här med! Jag har alldeles för många goda vänner, för många goda skäl och en alldeles för fin familj för att loosa mig själv in i någon jäkla martyrlek eller självömkan. Så det så!

Nu känns det redan bättre, så med detta: Sweet dreams and naughty nighty to all of u out there!

Smile, because it´s the second best thing you can do with your lips.





  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post347

Fan, jag önskar så hårt!

ADHDPosted by Tess Sun, March 23, 2014 11:18:29

Att jag också kunde vara en av dem som bara kan sätta eller lägga sig ned vart som helst, hur som helst och när som helst...och SOVA!!!

Varför kan jag inte det? Jag är ju så jäkla trött! Om man inte sovit mer än en hel natt på sju månader så är man trött. Jag klagar inte, det är för något underbart, men man är trött = fakta.

Var så förbannad inatt när jag skulle sova så jag kunde inte sova.. Igår lägger sig gubben kl 17.00 (!!!) för en liten middagslur.. och går sen upp vid MIDNATT för att käka eller något, sen går han och lägger sig igen. Kul kväll. JÄTTEKUL med helg verkligen, så man hinner "umgås".

Jag kunde inte slappna av på hela kvällen, så jag går och lägger mig först runt 00.30. Jag vaknar vid 02.00 av att "någon" snarkar så taket håller på att flyga av, så efter en timmas vakenhet går jag ut till soffan och lägger mig. Jag har jättesvårt att somna om när jag väl vaknat.

Ett par timmar senare kommer styvdottern hem, smyger försiktigt, men jag vaknar ändå. Ligger vaken en timme till. Kl 06 hör jag hur Wilda vaknar och gråter och det tar alltså 18 minuter innan gubben vaknar av gråten och ger henne nappen. Så...är jag vaken en timme till... 8.30 hör jag hur de två går upp och påbörjar frukost, så jag smiter in i sovrummet för att få några timmars sömn..

Men jag kan för fan inte somna! Jag blir galen, ögonen svider, kroppen strejkar, jag är sjukt irriterad, tankarna flyger omkring...

Å så börjar dampen...: "Vad skulle jag göra idag, jag får inte glömma det där, fan har jag ringt läkaren förresten, hur ska jag fixa madrassen till spjälsängen, hur är vädret, kan jag träna ute idag, tänk om Wilda får upp medicinburken på vardagsrumsbordet och stoppar i munnen, och nu låter det konstigt där ute?!"

Jag har fan blivit paranoid... Så jag går upp igen och gnäller lite på hur trött jag är. Lägger mig i soffan och vill bara bli tröstad, kramad, få lite förståelse... Men dem leker glatt vidare och en timme senare ligger både Wilda och gubben och sover lunch!

MEN JAG DÅ??? Jag vill också sova, sluta vara trött någon gång! SNÄLLA! Ge mig en natts god sömn innan jag slår någon...



  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post339

The ADHD-mama conflict

ADHDPosted by Tess Tue, December 03, 2013 20:56:05
Hon är tillbaka. Hon som jag trodde jag skrämt bort, jagat iväg, gjort en teknisk knockout på. Hon som jag trodde jag hade tränat bort eller lärt mig att hantera. Vem jag skriver om? Trodde ni förstått det.
Damp-Tess. Eller -för er som nu irriterat tänker att "det finns inget som heter damp, det är ett skällsord" (dööööh, va?!) - ADHD-Tess.

Jag flundrar ju lite lugnt hur mycket som fastnat från den där ADHD/KBT-tjosan som jag gick på för något år sedan. Jag fattade ju allt och höll med och "förstod", men in real life..? Hmmmnjaaaeeeekaaanskeeeeeelller?

I alla fall så började det ju igår. Eller i söndags egentligen, när jag bestämde mig för att ta och inbjuda the lovely mamas som jag träffar varje tisdag, hem till mig/oss denna tisdag - läs idag.
Det i sig är ju inget problem, mera kul! Men när jag sedan 23.30 igår kväll fortfarande står och bakar, städar och inser att jag måste duscha och bädda rent innan jag går o lägger mig... Då inser jag ju att den jäkeln har flyttat in igen. I mitt huvud! Hon kanske aldrig drog, utan bara gömde sig på ett jäkligt bra ställe? Grrr!
Och så blir jag förbannad på mig själv för att jag låter henne ta över, och i ren frustration så kan jag inte somna sen istället! Hahaha! Det är så sjukt nu när jag skriver det. Varför måste det vara så "perfekt" jämt när jag ska göra något? Varför är det alltid ALLT eller INGET?
Jag är HELT SLUT!smiley

Snubben är bortrest, jag är ensam med bebben. I söndags säger jag att "visst kan vi vara hos mig på tisdagen" och börjar planera för måndagen. Planera i det här fallet betyder att jag tänker tanken: städa, handla, baka. NO PROBS!!
Låter ju helt ok, men jag är även ensam med dottern som ska ha sitt. Och det behövdes VERKLIGEN städas. Så när jag handlat och varvar städning och bakning av ostkakan (som jag lovat och som är väldigt enkel ) med att amma, byta blöjor, sjunga barnvisor kommer jag på den briljanta idén att det vore gott med lite Cake pops oxå-det är ju ändå jultema och lite special edition den här gången! Och det har jag ju tid med...! Dessutom så kan jag ju inte bestämma mig för vilken smak, så det slutar med att jag gör 3 st olika...! TEZZ!!!! Vad fan!
Och när jag står där så kommer jag på att : "Fan, kanske ska jag erbjuda mig att baka morotslåda till julen sen, för DEN är ju god!"... Så jag ringer morsan under tiden med headsetet på för att kunna vara effektiv och säger att : "Det fixar jag morsan!".. SUCK!
Och vet ni vad som händer sen..? Då kommer jag på att jultema...jag måste ju julpynta liiiite i alla fall... Suck nr 2 (eller nr 100 miljoner egentligen!)
Buhuuuu! Jag vill bara ha en paus-knapp ibland. Inte bara ON och OFF på ofrivillig snabbspolning som det känns som nu.

Jag har haft det på känn att jag skulle bli så här om jag skulle hålla i mammaträffen, därför har jag väl försökt undvika det lite. Men jag älskar ju att hålla i saker, fixa o dona. Så det är bara träning som gäller! Försöka göra saker, men lite mer "lagom", haha! Hate that word!
Alla 8 mamas o babies verkade i alla fall skitnöjda med dagen, så det känns bra och att det är värt det!

Lite som med flygningen på torsdag. Scares the shit out of me, men jag kommer bara att växa genom att göra det! Personlig utveckling och vinst kallas det för! :) Och så får jag krama bästa snubben och Wildis får träffa farsan! Yeeeeah! Längtar!
Nu ska jag fan försöka sova! Och mysa med bebis då det känns som jag ändå lyckades försaka henne lite igår.smiley






  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post285

Medicinera bort idioti, tack.

ADHDPosted by Tess Sun, November 24, 2013 19:50:35
Bara tipsa om en grej jag läste... Denna länk är skitbra skriven och dissar alltså det "störda" inlägget som jag alltså INTE länkat till...
Alltså, läs det här och fatta att det finns människor seriöst som säger/skriver såna här saker.. fortfarande...även idag, även 2013...

Den mest korkade ADHD-myten: Man kan medicinera bort dålig uppfostran
http://munderbar.wordpress.com/2012/08/18/den-mest-korkade-adhd-myten-man-kan-medicinera-bort-dalig-uppfostran/


Jag kan även tillägga att jag själv under en period använde ett preparat som heter Efedrin i syfte att effektivisera min träning..
Efedrin används ibland av muskelbyggare/idrottare för att t ex förbränna lite extra och anses vara uppiggande och centralstimulerande.
JAG blev däremot KOLUGN. Helt jävla lugn och sams med mitt annars så stressade och rastlösa huvud. Fokus 24/7 och jag fick helt plötsligt saker gjorda utan att bli helt slutkörd... Kände mig så jävla stark och nöjd med mig själv. Både fysiskt och mentalt! Behövde ju inte ens sova! smiley Suck, det där lugnet som man bara läääängtar efter, när hjärnan annars snurrar konstant...
Önskar jag kunde använda det som medicin, men jag fattar varför det inte går, med tanke på många biverkningar och att det är rätt så beroendeframkallande.
Det är alltså INTE att rekommendera, men det jag vill berätta är att det alltså på mig hade motsatt effekt. Jag fattade aldrig varför, nu vet jag.
ADHD är inget man hittar på som förklaring för att någon uppfattas som "jobbig" eller ett problembarn. Det finns faktiskt fysiska förklaringar också, dels beskrivet i ovan länk. Hade även en läkare som förklarade för mig att denna typ av preparat kunde jämföras med mediciner mot (för?)ADHD, och har alltså då nästan total motsatt effekt.
Och som sagt, biverkningarna är många och farliga, dessutom är det dopingklassat, så ska man medicineras om man har en diagnos, så försök naturligt eller gå genom läkare. Läs mer om efedrin och biverkningar här:
http://www.dopingjouren.se/sv/om-dopning/preparat/efedrin/

Jag äter inga "mediciner" (hjälpmedel skulle jag vilja kalla det) idag då jag fick rätt starka biverkningar av dessa (Concerta och Ritalin), men visst skulle jag vilja ha det där fokuset som jag känt endast under det året jag använde Efedrin. Jag hade varit farligt effektiv. Och eventuellt död. Har tydligen ett "förstorat hjärta" (?) efter dem åren jag tok-körde..
Är INTE beredd att betala det priset.




  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post282

Stränga om på väg till...

ADHDPosted by Tess Wed, October 23, 2013 21:22:20
Jorå...såååå....att......... Läste något skitbra på fb idag om att slänga ihop något i köket enligt recept när man har ADHD. "Matlagningsguide för personer med ADHD" hette den och fy fan vad kul det var att läsa! Stämmer så klockrent! Att man påbörjar något, men på vägen dit, så hittar man ju alltid annat som man "lika gärna kan göra på en gång, så man inte glömmer det".... Eller lite "jag ska bara ta den här när jag ändå gick förbi..."
Man blir liksom aldrig klar...

Och då kom jag att tänka på sista veckornas "stora" projekt som jag haft på hjärnan.. Stränga om gitarrerna... Har haft strängarna liggandes i en låda (eller flera faktiskt, eftersom jag flyttat dem de gånger jag varit på gång att sätta igång...)
sedan i våras...

Så jag tog äntligen fram strängarna, ställde fram gitarrerna och tänkte att "nu jävlar!"... Det var i söndags...
Shit alltså! Fyra dagar senare och jag har bytt 3 st strängar på EN gitarr! Jag har på något sätt glömt bort hur fan man gör och när jag skulle tänka efter så tröttnade jag... Så nu står den gitarren i fåtöljen halvfärdig, lösa strängar blandat med nya under rumsbordet, de andra två gitarrerna är tillbakahängda på väggen... Pust! What? Why?

Varför kan jag inte bara ta tag i det och göra klart?! Trött, men inte förvånad, på mig själv.. Hahaha! Jaja, måste få skratta åt det också! Jag har ju fått annat gjort på vägen. Varit heltidsmamma, jobbat, skjutsat Wilda till jobb, powerwalkat, hemmatränat, lagat mat, varit på mammaträffar, fikat, plöjt Sons of Anarchy mm, mm..
Det är bara det att jag lovade mig själv att fixa gitarrerna innan förra veckan var över. Jag vill ju börja spela o skråla igen! Och ta hem studion från jobbet..
Just ja, det skulle jag ju gjort också! Fuck...

Förut blev jag förbannad på mig själv, såg ner på mig själv och tyckte jag var ur-rutten som aldrig färdigställde saker som jag tyckte var lite halvtråkiga... Nu kan jag ju skratta lite åt det ibland. Men det är ju inte alltid lätt, eller bra... När det gäller t ex arbetet eller sådant som påverkar andra som inte har samma problem så kan det lätt bli lite sura miner såklart.

Jaja, jag jobbar på det, som så många andra. Säger som Alfons:
"JAG SKA BARA..."


  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post270

Ett litet ADHD-klipp

ADHDPosted by Tess Thu, October 10, 2013 10:12:43
https://www.facebook.com/photo.php?v=10153332299025038&set=vb.297438813679416&type=3&theater

För er som är lite intresserade av ADHD, Georgios/Jojje är grym, en av mina idoler faktiskt.
Han förklarar ofta och bra vad ADHD faktiskt är, på ont OCH gott..

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post264

Damp-utbrott javisst

ADHDPosted by Tess Mon, August 05, 2013 20:07:55
Jaha! Där kom det då! Ett av mina välkända damputbrott. När jag blir så här uttråkad som nu så går det inte att hålla tillbaka mina känslor! Rastlöshet tar fram det värsta i mig, så är det.
Hur kan man bli så arg, så frustrerad, så okontrollerad!?

(Jag har varit hemma i två veckor nu utan att kunna aktivera mig alltför mycket pga graviditet och smärta bl a, därav rastlösheten)

SÅ...Jag tänker om och om igen under hela utbrottet: "Lugna ner dig, det här är inte bra, för inte över din stress och ilska på bebben, hon har inte gjort något fel... andaaas...."
Och så slutar det med att jag slänger skorna i väggen då dem fastnat i byxorna för att sedan med lågt huvud gå och plocka upp dem för jag skäms över mitt beteende. Dessutom behövde jag ju skorna för att jag bestämt mig för att "nu i helvete ska jag fan skita i min smärta och ta en jävla powerwalk till affären så jag har något att göra!!!! Innan jag blir galen!!" . (Innan...? Yeah, yeah...)

Påpekar dessutom lite snällt för den nyss hemkomna och trötta mannen också att "Men jag går väl själv då och hoppas att vattnet går på vägen...!! Tänk inte på mig!!"

Gud. Jag skäms. Eller, skäms? Jo, lite grann, samtidigt som jag på något sätt accepterar att jag också får bete mig muppigt ibland... Det är ju så jävla sällan som jag får mina utbrott jämfört med förut och det är ju något jag kämpat hårt för att vänja mig av med. Jag är så mycket "bättre" och stabilare än jag någonsin varit med tanke på min diagnos, så jag kan inte vara arg på mig själv heller. Jag har ändå kommit så jävla långt i mitt arbete med mig själv.
Jag är själv en väldigt accepterande och hjälpande människa när det gäller andras problem och tillkortakommanden, så näe...jag tänker inte skämmas.
Däremot ska jag försöka att lära mig tills nästa gång att det faktiskt inte blev bättre av att slänga skorna i väggen och gnälla på snubben... Snarare värre. För alla inblandade.

Jag tänkte också under min promenad (med många stopp p g a sammandragningar och det onda) att "nästa jävel som tittar på mig med den där ömkande eller äcklade blicken nitar jag!"
Så hade jag inte tänkt en bra dag, men å andra sidan- för helvete människor! Antingen stannar ni och frågar om jag behöver hjälp, om jag är ok, eller så slutar ni glo! Faktiskt! Jag står inte framåtlutad över räcket, andas hårt och svettas för att få uppmärksamhet! Usch vad arg jag blev. VILKEN tur att jag inte träffade på någon jag kände då..

Varför kan man inte förhindra dessa utbrott? Förutse dem så man hinner arbeta bort frustration och spänning innan de tar över handen? Jag SKA lära mig det!

I alla fall, jag är fortfarande frustrerad, men har lagat mat och bakat och ska nu fan äta äppelpaj med glass så kanske jag somnar efter sockerchocken har lagt sig!
Har även pratat med syrran som alltid tycks förstå mig och lugna mig, så det tackar jag för älskade Madde!

Bättre dag imorgon! Lovar!

Puzz




  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post229

Tur man har kartongjävlar!

ADHDPosted by Tess Fri, June 14, 2013 11:11:51

Fy fan vad jag är lättirriterad och har kort jävla ADHD-stubin den här veckan!

Har slagit sönder ett antal kartonger på jobbet sista dagarna, därav rubriken. Så kul att en del tycker att jag har "blivit så lugn" och att jag inte verkar ha så mycket problem längre med ADHD-tjosan.. Jag tänker ju faktiskt exakt likadant om det! "GUD, vad jag har kommot långt och kan hantera det här nu..."

Men ibland... när det blir stressigt, eller monotomt arbete, när jag har mycket i huvudet och INTE håller igång med mina listor, påminnelser och kalendrar.. Då tappar jag kontrollen och då är det fan schizofreni á la Tezz D MEZZ som framträder! Jag blir som en rabiat tonåring och går och svär och slår i saker (kartonger är bra, för dem gör inte så ont och inget viktigt går sönder- så lite har jag lärt mig under åren) och blir allmänt otrevlig...tror jag... Tills det kommer en kund, då är smilet och den mjuka Tezz tillbaka för en stund.

TEZZ- TAPPA INTE KONTROLLEN!!!

Det ÄR ovanligt idag att jag freakar ut, väldigt ovanligt. För jag HAR ju lärt mig att det inte tjänar något till. Men äh, ibland måste jag bara få ut skiten. Känns förhoppningsvis bättre efteråt, så länge jag inte skadat någon annan. Och DET är det viktigaste för mig just då.

Sen har jag ju inte hunnit träna ordentligt denna vecka och det stör ju min balans nåt överjävligt kan jag säga...

Nu ska jag fortsätta jobba, för nedladdningen av den nya programvaran är klar och jag har lite kvara att programmera. Det är nog bland det tråkigaste jag vet, BARA för att det tar så lång tid. Annars helt ok och jag lär mig ju en massa... skit... smiley Haha!

Imorgon smäller det, bomber och jävla granater och jag kommer ha en helt underbar dag! Mer om det på söndag troligtvis!

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post203

Adhd-crack- GAAAH!

ADHDPosted by Tess Thu, May 23, 2013 11:33:31

Fuck! Inte arg alls faktiskt, "bara" frustrerad! Lite less på mig själv oxå kanske...?

Har fått hem något från Försäkringskassan om att söka föräldrapenning! Jag känner sällan av min ADHD så mycket som när det är dessa jävla administrativa, tråkiga, överarbetade , svårförståeliga uppgifter som man bara MÅSTE göra. Och just det där "måste" är ju inte min största sporre till engagemang direkt...

Jag är totalt stuck, jag har fastnat i kvicksand. Jag vet ärligt talat inte hur man gör, vet inte vart jag ska börja... Läsa på hur det funkar först, skaffa e-leg, räkna på hur mycket man klarar sig på i månaden, hur länge ska jag vara hemma, ska sambon vara hemma nåt också/istället... Planering kallas det tydligen och nog helt ärligt det som är min absolut sämsta kvalitet i livet.. Usch. Panik- och det var länge sen.

Tänker på att göra den där listan med prioriteringar, dela upp uppgiften i mindre delar, ta en sak i taget. Allt det där som vi fick lära oss på KBT:n, men jag kommer inte ens till skott!

Jag är en sån där "klarar-mig-själv-duktig-tjej".... Men....JAG BEHÖVER HJÄLP! Faktiskt! Jag BER faktiskt om hjälp - och jag menar konkret, exakt, fysisk "sitta-bredvid-hjälp"! Någon som kan sitta och peka på skärmen: "Tryck där, skriv så här, tänk på det här, räkna så här... VART SKA JAG BÖRJA... ?smiley

Någon? Eller någon som vet om man kan få hjälp med sånt här?

Det är heller inte ofta jag tycker dåliga saker om mig själv och det gör jag väl inte nu heller egentligen, men nog fan slår man sig själv lite mentalt när man inser att man inte kan sköta sitt eget liv bättre än så här.

Men, vi är alla olika och jag är jävligt bra på andra grejer! Så måste jag tänka-NU!

Annars är det bara så jävla bra med mig och la familia! Happiness rules! smiley

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post193

Min diagnos, mitt liv, min värld

ADHDPosted by Tess Mon, January 21, 2013 19:18:16

Har läst så mycket knäppt i media sista tiden så jag vill klargöra min ståndpunkt i hela diagnos-cirkusen en gång till:

" Jag fick diagnosen för 3 år sedan.

Utredningen är INTE (till skillnad från vad många tror?) något man får efter ett läkarbesök där man sitter och gråter, skriker på läkaren och slår sönder rummet. Inte heller för att man skriver ett brev till någon psykolog och ber om ett papper där det står ”Du har också ADHD” på.

Utredningen tog för mig nästan 6 månader. Sammanlagt 6 st funktionstester, en massa psykologsamtal, intervju med min mamma och med mig. De ville även intervjua mina gamla skollärare, men det var inte genomförbart, som tur är;).En utredning är inte något man går igenom bara för att man vill testa, för att det skulle vara en kul grej. Det var tufft! Riktigt tufft.

Det var nästan så att man i slutskedet önskade att man skulle få diagnosen ADHD bara för att det var så tufft att gå igenom utredningen. Så man inte hade gjort det i ”onödan”.

Beskedet var rakt, tufft och… väntat. Det rådde inga tvivel. Resultaten var övertygande, mer än jag hade förväntat mig faktiskt. Jag grät halva kvällen efter beskedet och halva kvällen kände jag mig så otroligt glad…för att jag förstod… Jag förstod så mycket mer hur jag fungerade och varför.

Jag accepterade helt plötsligt mig själv så mycket mer och tyckte helt plötsligt att jag var så mycket mer ”värd” än innan….

Låter konstigt? Jaa, jag kan hålla med om det. Men så kändes det.

Om man hela livet gått omkring med en känsla att vara annorlunda utan att veta varför, hela livet känt att man har varit det svarta fåret, hela tiden undrat ”varför kan inte jag sitta still, lyssna klart, vara tyst” osv…. Om man hela livet tänkt de tankarna så börjar man tycka lite illa om sig själv.

Jag hamnade i en depression när jag var 18-19 som höll i sig flera år. Jag ville inte leva. Varför skulle jag ha rätt att leva, när allt jag gjorde var att såra och göra livet svårt för folk omkring mig? Jag ville ju vara alla till lags, men det gick inte. Jag fick aldrig ro att stanna kvar i en relation, kunde aldrig vara nöjd med det jag hade, ville alltid avancera. Gick det inte med det ena, då provade jag med något annat.

Jag festade en massa, var ute jämt. Samtidigt tränade jag som ett djur, jag skulle bli fitnessmodell, spelade innebandy i div 1, började elitsatsa i boxningen, gick mannekäng och sjöng i band- SAMTIDIGT! Och ingenting var någonsin nog! Jag vann aldrig SM i boxning-bara silver (!!), kom aldrig in i startfemman i innebandyn, jag blev inte rockstjärna, inte fitnessmodell… Jag var ju helt värdelös, helt misslyckad!! Jag hade sömnsvårigheter under flera år där jag funderade nätterna igenom. Tänkte på framtiden, vad jag skulle göra imorgon, hur skulle jag komma ihåg ”den där saken”, ”det där mötet”, ”kunde jag löst det där på ett bättre sätt”, ”hade jag ringt tillbaka till mamma eller inte” osv, osv…

Och utöver hur jag mådde själv, så sårade jag andra människor genom att jag inte accepterade dem som inte kunde hålla mitt tempo eller ville hänga med på alla mina galna upptåg…

Så jaa, jag är glad att jag vet varför. Jag är glad att jag vet att jag har problem. Problem som man faktiskt kan lära sig att hantera. Lättare med medicin, men det går även utan. (Jag kan inte äta någon medicin då biverkningarna blev alldeles för farliga för mig rent fysiskt- höga levervärden och kraftigt förhöjd vilopuls. )

Livet ser så annorlunda ut idag. Jag är medveten! Min sambo är medveten, liksom mina vänner. Vi hjälps åt och vi har förståelse för varandra. Jag utbildar dem i min diagnos och de påminner mig när det behövs och stöttar mig när det behövs.

Det hade aldrig hänt om jag inte fått min diagnos.

Idag har jag mina problem-absolut!

Jag är fortfarande otroligt glömsk, tappar bort saker, klantigast i världen, disträ som få, tidsoptimist utav bara helvete, stressad(aktiv skulle jag vilja sägaJ), impulsiv osv, osv. Det funkar egentligen inte riktigt med det arbetet jag har, men även där har jag fått stöd från min arbetsgivare som hälper mig att få ”rätt” arbetsuppgifter så jag slipper gå in i väggen mentalt. Tack!

Nu låter det som att jag har en riktig jobbig tillvaro, MEN:

Jag har också en kunskap som jag kan använda till att göra mina egenskaper till något RIKTIGT bra. Jag använder t ex den kreativiteten jag har till det jag tycker är kul och viktigt. Prioriterar att lägga min överaktivitet och järnvilja på färre saker, men på de saker jag verkligen tycker om. Musik och träning t ex. Jag lär mig att hushålla med min energi tills jag verkligen behöver lägga in en högre växel.

Jag har fått lära mig nya uppgifter på arbetet, mina relationer har blivit bättre, jag trivs bättre med mig själv, jag har lärt mig att lyssna och lära mig på ett effektivare sätt. ALLT har blivit bättre!

Självklart fungerar det inte klockrent, men jag är på väg!

Man får mycket hjälp om man vill genom den psykiatriska vården där de behandlar oss som har ADHD. Man får fysiska och mentala hjälpmedel, vi får lära oss olika metoder att hantera olika problem och situationer, träffa andra med diagnosen mm. En massa hjälp faktiskt!

Att leva med ADHD är kanske lika jobbigt som att leva med någon som har ADHD? Det är min slutsats. Men att utbilda så många som möjligt i vad den här diagnosen – OCH ANDRA NEURUPSYKIATRISKA DIAGNOSER- egentligen betyder och innebär tror jag är oerhört viktigt för att vi alla ska kunna ta vara på det positiva hos varandra, och samtidigt lära oss att hantera motgångar-tillsammans! Precis som med alla olika personliga egenskaper. Det är ju det som gör oss unika, eller hur?

Jag är tacksam för att ha fått min diagnos och till er som ser den som ett handikapp: tänk om!! Den kan vara fantastisk när man kan hantera och förstå den!

Tack för er tid!

/Therese ”Tezz d mezz” (Undrar varför jag fick det smeknamnet? ;)) "

  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post147

Hormoner? I don´t give a f..

ADHDPosted by Tess Thu, January 17, 2013 16:27:11

Åh fy fuck vilken skitdag, skitnatt och skitväll jag haft...

Jag blir ju så jävla arg när jag inte blir förstådd, och speciellt när ingen ens försöker förstå mig! Jag blir så arg (egentligen ledsen och besviken, men det visar sig i ilska..) så jag kan fan inte leva normalt! Som om någon satt på turboknappen på smoothie-mixern och den inte går att stänga av.. Vill skrika, slåss och ha sönder hela världen... Så ställ dig inte i vägen nu....

Det är exakt samma känsla som man hade i tonåren och fick psykbryt då! Ingen i hela världen förstår en och ingen in HELA världen bryr sig! Så jäkla töntigt, men ändå känns det så.

Så...jag tror inte att det är hormoner...inte bara i alla fall. Den slutliga explosionen beror kanske till viss del på ADHD:n, men inte bara. Det här är ju för mig samma sak som jag alltid blir arg över och när det går för långt då finns det ingen återvändo. KABOOM!!! BANG!! SMACK!!! Någon som känner igen sig? Har ni någon/några speciell/a person/er som kan driva er så till vansinne att ni tappar greppet?

Det har jag, uppenbarligen.

Och...egentligen är jag ju ledsen och besviken. Någon har gjort mig illa på ett eller annat sätt. Jag brukar alltid försöka prata, diskutera, ifrågasätta för att lösa situationen. Men om jag inte får någon respons eller vilja att förstå ens, då jävlar!

Och sen så försöker jag tänka att "vi fungerar olika allihop, hur kan JAG förstå denna människa?". Och efter den analysen så försöker jag återigen att prata med personen på det jag tror är "hans språk"...och det går åt helvete igen. Ny analys av personen, försöker igen.... Typ 5-6:e gången jag försöker -och misslyckas- så inser jag att personen i fråga inte ens är intresserad av en lösning och då flyttar djävulen in i mitt sinne. Då är det kört.

Slutsats. Jag är gravid, känslig, hormonbitch, adhd-freak som känner mig jävligt ensam och missförstådd. Jag kräver och är värd en del uppmärksamhet, bekräftelse, respekt och en helvetes massa kärlek och ömhet just nu. Så är det bara!

Nån som inte fattar just nu? Puuuh! Måste fan gå o träna... Bye!

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post145

Där kom det...:(

ADHDPosted by Tess Sun, December 09, 2012 18:15:02
Så där ja! Tänk er att ni varit skitnödiga i en vecka, men inte hart chansen att gå på toa...och nu- äntligen- hittade ni en toalett!! Man bara exploderar, känns liksom som att man inte hålla emot en sekund till! Det bara måste ut nu!

Ber om ursäkt för liknelsen, men det hände mig idag. Rent mentalt!

Jag orkade inte hålla mot längre utan fick ett av mina sällsynta, men välkända adhd-vulkan-utbrott!!! Fy fan vad jag hatar det och fy fan vad det behövdes. Har som ni som läst här eller ni som känner mig haft en "härlig" resa den här hösten. Fruktansvärd mental ansträngning... Det jag inte berättat så mycket om är ju att jag har känt mig jävligt ensam i hela den här situationen.

Jag är ju en människa som har behov av att prata, få uppmärksamhet, förståelse, stöd...allt som har med vänner och relationer att göra... Min sambo har tyvärr haft sjukt mycket på jobbet under precis hela IVF-behandlingen, kunde inte följa med på farfars begravning p g a det, vi har inte hunnit ses så som JAG önskar...

För han har ju inte samma behov som jag-alls.

Idag fick jag tokspelet av den här tristessen!!! Jag har för fan inte gjort något alls på 8 veckor! Varenda helg har jag varit själv, försökt fixa hemma, baka, sova...såna där tråkiga jävla saker. Den här helgen har min sambo varit "ledig" så jag hade ju lite förhoppning om att "den här helgen blir kul!"... Men näe... Nu måste han såklart vila upp sig efter allt jobb, vilket jag förstår till 100%..MEN... När fan kommer mina behov att prioriteras??

När ska vi prata om att jag är gravid, vart vi ska resa om 8 veckor, hur jag mår osv...?? När ska jag vara prioriterad??? Det här är det absolut värsta scenariot för min adhd-ingen uppmärksamhet, ingen uppskattning, ingen planering, INGET att göra!!!! Jag blir helt enkelt galen och det går inte att stoppa!!!

Lådor och dörrar smälldes igen, kastruller SLÄNGDES in i diskmaskinen med ett brak, vattnet åkte på i köket och skvätte ner hela köket, handduken slängdes på golvet, gap Och skrik, jag blir så förbannad!!!!!

Kan inte någon jävel bara förstå mig!?!

Någon!?! *<#$|!,^|££$€?\€•\+€€|>,**+\€]{!,$|*]@:(@!?/(-(!!!!!!

  • Comments(1)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post133

Kände mig som Rocky

ADHDPosted by Tess Thu, November 08, 2012 20:48:40

Japp! Idag hade jag en riktigt freak-out-dag! Kan bli så ibland tydligen, speciellt om man heter Tezz d Mezz, ska på ultraljud imorrn och har en period med mycket ADHD-hormoner...

Men det är väl kul? Hoppade in till mina två kollegor på kontoret med hood uppdragen, sjungandes Eye of the tiger och skuggboxades. Sjöng högt i ett par timmar under tiden vi alla(?) jobbade, var allmänt kaxig och skämtsam.

Lite sådär som jag känner mig inombords för det mesta alltså :)

Tror att det kan vara lite hjärnspöken som behöver skrämmas bort i och med ultraljudet imorrn. Brukar bli lite "överdriven" när jag försöker tänka bort något som jag helst inte vill tänka på för stunden. När man känner att det kan bli lite jobbigt att fastna i vissa tankar och riskera att bli deppig eller stressad så är det skönt att bara freaka ur, släppa loss lite energi, inte tänka alls, för då orkar man inte helt enkelt vara orolig senare under dagen.

Antar att fler känner igen sig?;)

Sista gången nästa vecka på ADHD-grupp-kbt´n nästa vecka, eventuell äggplockning samma vecka, saknaden av någon som brukar vara nära, samt lite annat i görningen just nu. Känns fan lite som en sur bearnaiesås. Den borde vara god, men smakar faktiskt inte allt som den ser ut...hmmm...

Och ändå känns livet helt ok. Kanske för jag vet att man ändå kommer gå hel ur allt det här, det mesta löser sig och hur som helst så -återigen- har man så mycket annat i livet som är bra och man ska vara tacksam för.

Eller så är det bara så som jag skriver ovan att jag har slagit bort alla tankar....eller egentligen känslor, för tankar har jag ju... Jag tänker nog bara rent logiskt och så får känslorna komma när jag har tid och ork för dem? Faktum är att jag kan ju inte påverka de här sakerna hur jag än gör, varken med tankar eller känslor, eller hur?

Så, vi säger att det är ett medvetet val att låta livet hålla i ratten ett tag. Så får vi se imorgon vilken väg den valde!

Så gör vi! Hoppas ni har det gött därute och inte fryser arslena av er! Snart är nämligen vintern här och tomten kommer snart skrattandes och tjock genom skorstenen med den bästa julklappen ever!

Undrar vad man får?!?! Åh, vad nyfiken jag blev nu! Kom nu tomten! Hur långt är det kvar mamma? :)

Antarktiskramar till alla er noshörningar där ute! Glöm inte bort vad ni har! <3

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post119

Bestäm din dag!

ADHDPosted by Tess Tue, November 06, 2012 22:15:49
Haha! Livet är bra sjukt! Om man bara låter allt vara vad det är och låta livet hända vad som händer...så inser man snart att man har inget att säga till om till största del. Man kan däremot välja hur man vill reagera på allt!!

Så...jag tänkte igår när jag kände mig lite nere, att jag ska bara låta livet vara idag och känna det jag känner, bara hänga löst i svängarna och slappna av. Och då kom jag på att jag nog antagligen är schizofren!:)

Shit vilken knäpp dag. Otroligt skön, rolig och överraskande dag. Och den gick från halvpissig till skitkul, till helt ok! Och egentligen hände inga större grejer. Jag gick bara och kände in allt och valde min egen reaktion. Man kan göra MYCKET genom att rent mentalt bestämma sig för det, t ex om man vill göra en förändring i livet, så är det bara.

Jag valde att vara glad och det blev jag! Sen funkar det ju inte alltid så klart, men väldigt ofta. Hitta det lilla roliga i ALLT! ( som att ens sambo slår i huvudet, tappar gaffeln, snubblar och slår i tån inom en timme)

Äh, shit vad trött jag är! Nog bäst att sova lite!:) sånt jävla dravel på den här bloggen! :P! Men det här inlägget är värt att reflektera över, för din egen och alla andras skull!

:):)

Naughty nighty!

(Miss u A, J, M, S, T! Ni vet vilka ni är! Annars får ni väl bestämma att det är er jag menar. Välj själv!;)

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post118

Nåt helt annat

ADHDPosted by Tess Sun, October 28, 2012 12:47:25

Idag tänker jag inte skriva så mycket om barn-grejen. Det kan ju bli lite tröttsamt. :)

Jag ska ju ta nya prover på tisdag så innan det vet jag ju inte så mycket mer i alla fall...

Det har varit en full vecka, med jobb, kurs och "terapi". Mycket diskussioner om hur vi ska hantera hemförhållandet och sträva mot samma mål och att inte glömma bort varandra.

Jag är ju en person som kräver rätt mycket uppmärksamhet och kärlek och det rimmar jävligt illa med sista veckornas ofrivilliga "egentid", då sambon varit tvungen att jobba helt sjukt mycket. Så är det ibland och jag försöer lära mig det, försöker förstå det. Jag har ju själv varit där, men känslan av ensamhet och att jag inte är prioritet kommer ju ändå fram när man rent fysiskt faktiskt spenderar mer tid ensam än man brukar.

Ni vet kanske hur det är att under ett hårt jävla träningspass försöka hålla god min och inte visa hur jävla jobbigt man tycker det är. Allt för att andra -och jag själv- ska bli övertygad om att man är starkare än man känner sig för stunden. Eller när man går till jobbet eller något annat publikt och drar på sig den "glada" masken för att slippa alla frågor. Lite så är det nu. Jag är inte riktigt mig själv med andra ord.

Saknar den glada, starka, "det löser sig"-Tess. Och saknar någon som kan ta emot mig när jag snubblar och faller och säger : "Upp och hoppa Tess, nu provar vi igen!"

Jag har i alla fall tagit tag i min ben-värk! Ringde vårdcentralen (ja, jag vet att de inte kan göra något, men jag måste börja någonstans) i fredags och fick tid samma dag. De undrade varför jag inte hört av mig tidigare. Jag har ju haft problem sen i augusti. Jo, jag ska förklara varför. För att precis som jag trodde, hade dem ingen AAAANIIIING om vad det kan vara! Jag ska ta blodprover för att kolla allmäntillståndet, infektioner i kroppen och så. Funkar inte det så skickar dem mig till ryggspecialist för att utesluta ryggskador, som t ex diskbråck och sånt.

Man får liksom aldrig något svar. Nu ska man åka runt till olika avdelningar och bara utesluta olika saker. Det är därför man inte ringer dem tidigare. Man orkar inte.

Jag har haft värk i ljumsken sen slutet på augusti, vilket jag trodde var överansträngning. Snart tre månader senare så värker båda benen konstant, som växtvärk, i främre låsmusklerna, baksida lår, gör ont i arselkotorna man sitter på och högra ljumsken värker. Jag är stel och det känns som jag går på styltor av trä. Kan inte ligga eller sitta på samma sätt mer ån några minuter åt gången och på nätterna vaknar jag av att jag har så jävla ont och måste röra mig, sträcka ut och eventuellt ta värktablett för att slappna av igen. Sista beskrivningen har hållt i i fyra veckor nu och sista veckan har det blivit riktigt jobbigt.

Så, är det någon som känner igen eller vet vad det kan vara så får ni gärna tipsa mig!

Nu ska jag ner i tvättstugan, gå ut och gå på mina styltor (nej, det blir varken bättre eller sämre av att gå, gör lika ont hela tiden) och sen vill sambon ut och åka båge:)

Kanske kan Bobby få mig på lite bättre humör? :)

I alla fall, hoppas att ni har det fantastiskt och att solen skiner på alla idag! Nu tar vi vara på det, får i oss lite D-vitaminer och ler åt livet igen! Ok?

xoXOXo XoOXXxo!

  • Comments(3)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post114

Kom igen nu gnällspik!

ADHDPosted by Tess Sun, October 14, 2012 14:09:48

Fantastiskt vad låg jag är idag då!

Fattar inte varför egentligen. Hade en så jävla kul kryssning! Härliga människor, musik, party... Jag var så jävla nöjd igår!

Sen vaknar man nu på morgonen, trött och sliten som fan och då börjar tankarna... Börjar ju fan undra om man är helt frisk där uppe? Är det PMS som stör, är det p g a att min vän blev besviken på mig i fredags, är det för att ekonomin suger just nu, är det för att farfar är sjuk, för problemet med styvdottern just nu, är det för att jag känner mig ensam eller för att det börjar närma sig sprutorna och det skrämmer skiten ur mig?

Jag vet fan inte. Och det gör mig galen! Jag som ska analysera varenda sak i livet och förstå allt och alla hela tiden förstår inte ens mig själv? Fuck, vad det stör mig... Varför känner jag så här nu då?! Fan! Jag vill ju vara glad! Optimistisk och hoppfull!

Det stör mig också att jag brukar vara bra på att vända människor när de har down-perioder och oftast även mig själv! Jag tänker hela tiden: "Kom igen Tezz, det är som det är, blir som det blir, försök inte påverka det du inte kan", "Upp med hakan Tezz, kolla det är ju fint väder ute, du kan gå ut och gå!" eller "Fan vad bra Tezz, nu har du ju några timmar som du kan sitta vid studion och leka lite"...

Men jag får fan inget av det gjort! Men JOOOOOO! Jag tänker gå ut och gå nu! Fan, det tänker jag! Så det så!!!! Och säg inte emot!!

Ok, det finns en sak jag inte tagit upp här som oroar mig... Jag har sen i somras haft ont, riktigt ont, i högra ljumsken. Trodde/inbillade mig att det var träningsvärk (efter powerwalks?!) och sen tänkte jag att det kanske var en muskelinflammation... Men det har varit konstant nu i två månader... När det blev lite kallare för ett par veckor sedan började resten av kroppen sin strejk. Det onda sitter numer i ljumsken, båda knälederna, fotlederna, höften, handlederna och armbågen.

Det är kind of disturbing då jag verkligen VILL röra på mig. Saknar gymmet, saknar att gå riktigt jävla fort! Det är störande att ligga och titta på TV, vrida sig, vända sig 15 ggr i timmen för att det gör ont. Irriterande att vakna för att ljumsken skriker... För det gör verkligen ont.

Jag har inte tid med att ta hand om min kropp just nu, den ska vara med om och koncentrera sig på något helt annat ju! Det är nog därför jag försöker förtränga det...

I alla fall så tänker jag fortsätta skita i det ett tag till och nu ska jag ut och gå, solen skiner ju! TJohooo.....jippie....kuuuuuuul.....

Kom igen nu Tezz, du vet att ingen mår bättre utav att deppa! Allt blir mycket roligare om man är glad och det är du ju oftast jävligt bra på! SÅ! Nu tar vi oss i kragen!

Vågar nästan lova att imorgon är en bättre dag!

Don´t worry, be happy! :)

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post110

Mental istid - not!

ADHDPosted by Tess Mon, September 24, 2012 19:24:56

Joråsåatt.... (Försök säga det fort några gånger i rad! Pust!)

Fan, känner mig lite stressad, lite ont i magen, lite trött...

Men lika glad för det är jag, men gladast är nog räven! Mycket i mitt lilla huvud nu, som ni kanske märker;).

Det är kuuuul! Jag märker dock av min oförmåga att sortera och prioritera allting när det är mycket lite överallt. Jobbet, provrörsbefruktningen, farfar som är sjuk, ekonomin, adhd-"utbildningen" mm..

VAD FAN ÄR VIKTIGAST EGENTLIGEN?! Eller egentligen, vad är mest brådis? Vart ska jag börja, vilket behöver jag ta tag i? Hmmm...

Och det spelar ju ingen roll vad jag bestämmer mig för att börja med heller, för helt plötsligt håller jag på med något annat i alla fall. Om inte annat så tänker jag på det så hårt att jag inte kan fokusera på det jag faktiskt gör rent fysiskt....

Adhd...tralalala! Bara för det så glömde jag att jag har mat på spisen också! Bull oxå! (Shit, vad jag tror att jag behöver gå den här jävla ADHD-grupp-KBT:n (som den faktiskt heter på riktigt) och jag hoppas att jag får (fixar) rätt verktyg så att jag kan lära mig att PLANEEERA min dag och mitt liv lite bääääättre!

Nä, vet ni, jag har inte tid att skriva just nu, vi tar det en annan dag. Eller lite senare eller nåt...

Saknar er go vänner som jag inte sett på länge nu! <3

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post100

Trångt ner i halsen!

ADHDPosted by Tess Wed, September 12, 2012 20:55:37

Hola stollar och maränger!

Nu händer det en del i mitt liv...igen...som vanligt...som det ska...som det brukar..

Idag var jag på första "lektionen" på min Grupp-KBT för ADHD. Det känns skitbra! Ett skönt gäng. Vi har mer eller mindre sekretess gällande andra deltagare, men jag kan tala för mig själv i alla fall, och det känns skitbra! Andra som har liknande problem som jag, som kan ge mig tips, nya tankar och vice versa. Det kan bara bli bättre!

Vi pratade faktiskt en del om vad ADHD är rent fysiskt och det tycker jag är jävligt viktigt att få fram.

Jag kan förklara det via ett forum jag hittade på nätet som beskrev det bra:

"Personer med ADHD har en lägre aktivitet i hjärnan än normalt, av de båda signalsubstanserna noradrenalin och dopamin. Noradrenalin reglerar främst vakenheten och dopamin reglerar bland annat "tillfredsställelsen", alltså hur pass nöjd man känner sig.

Hos ADHD-människor kompenserar hjärnan den låga aktiviteten hos noradrenalin och dopamin med att utsöndra adrenalin. Det är denna mekanism som, något förenklat ligger bakom dessa personers avvikande beteende."

Adrenalinet påverkar alltså så att man blir/uppfattas som mer rastlös. Så! En fysisk förklaring som är dokumenterad, så kanske lite fler tvivlare där ute kan ....typ...hålla käften med sina kommentarer om att ADHD är "påhittat", "överdrivet" osv.

Nog om det! Kursen kommer vara kanon för mig, jag kommer verkligen att må bättre och förstå mig själv ännu bättre! Bra va?!

Sen har det blivit något knas med vår anmälan till IVF:en...smiley. Vi anmälde oss till Vårdgarantin för två veckor sedan, och igår fick vi ändå en bekräftelse från Huddinge där väntetiden var alldeles för lång (varpå vi åberopade vårdgaranti). Så jag ringer Vårdgarantin idag och dem berättar för mig att vi är borttagna från vårdgarantin pga av att Huddinge berättat för dem att dem ska kalla mig snart, inom tiden för vårdgarantin. SÅ nu är det 2-3 månaders väntetid ändå tills vi får komma till första INFORMATIONSMÖTET. VA?! Men vi skulle ju få börja BEHANDLINGEN inom 3 månader ju!

Jaja, har mailat Huddinges fertilitetsavdelning idag också och frågat vad som händer och framför allt när. Så vi får se när svaret kommer.

Inatt ska jag försöka få lite sömn eftersom jag hostat mig genom 6 nätter nu och det verkar inte bli bättre... Bajs och brända masjkolvar! Jag vill ju träna och sjunga= MIN TERAPI! smiley

Lägger upp en bild på ett av mina största kärlekar i livet så länge - Nikki smiley

Så ha det gott alla så uppdaterar jag när jag hinner och har lust-precis som vanligt!

Sweet sweet love and hope 2 u!

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post94

Dessa olärda människor...

ADHDPosted by Tess Mon, September 10, 2012 17:27:20

Läste precis att en av mina inspiratörer gällande ADHD och utbildning/förståelse har fått ett samarbete med en föreläsaragentur.

Jag blev jätteglad! Sen läste jag första kommentaren på detta. Jag citerar:

"Och det riktigt viktiga i dessa föredrag lär vara att en "liten dos" centralstimulantia är grejen som måste till för att lyckas. Naturligtvis eftersom hela denna diagnoshysteri - där framförallt barn helt grundlöst stämplas som innehavare av defekta hjärnor. Att efter denna stigmatisering komma med föredrag om det "fantastiska med ADHD" är ett rent hyckleri. Diagnosen är bara en ursäkt för att läkemedelsindustrin ska få prångla ut piller. Barn och vuxna behöver verklig hjälp i stället för stämplar och narkotiska medel.

Olof"

Åh, jag blir så arg!! Vem skriver något sådant? En man utan kunskap, förståelse och med skygglappar för ögonen. Jag svarade i alla fall, eftersom jag inte kan hålla käften när det gäller orättvisor och människor som jag uppfattar som elaka, dryga och egenkära:

"Eller Olov, så kan det vara så att man bara får lära sig hur man ska hantera sig själv och sina "problem" så att man kan göra det bästa av situationen så ofta det går. Jag har ADHD och tar INGEN medicin, men hjälpen jag fått att förstå mig själv har gjort mitt liv till ett helt annorlunda! Jag är en lugnare och stabilare människa med eller utan medicin. LÄRDOM kallas det, precis vad Jojje vill nå ut med och efter din kommentar så inser jag att det verkligen behövs.

Vad är problemet med att hjälpa människor att må bättre? Om du hade en sjukdom eller inte kunde tillgodose dig alla nödvändiga ämnen, vitaminer eller liknande, skulle du då inte ta medicin eller detta tillskott om det fanns att tillgå?
Fan vad arg man blir på människor som ska kommentera utan att vara pålästa.... Jag är glad över min diagnos, däremot inte stolt. Jag är lättad över att det finns människor som Jojje som orkar förklara hur vi fungerar och orkar stå på sig!
Tack Jojje!

Ville bara skriva det här också, så kanske jag blir lite mindre arg... Jag vill inte skryta om eller skrika ut att jag har ADHD, men däremot dra nytta av de positiva sakerna som faktiskt också kommer utav diagnosen. Varför inte bara försöka se det positiva i saker och ting och inte alltid dra fram eller förutsätta det negativa?

Tänk positivt så blir allt liksom lite lättare. Om människor mår bättre av en diagnos (vare sig det beror på förståelsen, "utbildningen" man får eller den minimala dosen medicin) så låt det vara så. Det drabbar ju INGEN annan...

Eller?

Puzz på er! Nu ska jag hem och hosta lite mer och äta nåt gott! Blev helt snurrig av det här! Som sagt, inte bra eller nyttigt att bli upprörd! ;)

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post93
Next »