blog-n-roll

blog-n-roll

Bara som jag är.

Min "dagbok" när jag hinner - mina tankar, vad som händer i mitt liv, i min hjärna, i min kropp.
Händelser, tacksamhet, adhd, ivf, familj, vänner, musik, träning, kost... Ja, whatever crosses my mind at the time.

Välkommen in i mitt huvud. Jag skriver för min egen skull och för er som tycker det är kul. :) Enjoy!

Ensam

aug 09Posted by Tess Thu, October 08, 2009 17:14:46
090826

Ensam

Sitter och funderar-igen. Man har tid till sånt när man sitter hemma på dagarna och alla andra jobbar. Eftersom jag jobbar kvällar och helger endast, så känns det väldigt ensamt, medans alla runt omkring mig fortsätter sina liv precis som förr..
Vilket är precis som det ska och som jag hade gjort också.
Men alla de gånger som man brukade hitta på något med polarna, de gångerna finns ju fortfarande i deras liv, men inte i mitt...Jag gör ingenting med någon längre..
Så det är det jag menar med ensamt.

Och det känns som att jag blir "bortglömd" av även de närmsta. Jag vet att man inte alltid kan springa iväg och ringa ett samtal eller skicka ett sms eller så under arbetstid, men jag har rätt många vänner och en stor familj, och på över en vecka nu, så är det två som hört av sig överhuvudtaget.
De flesta är dessutom medvetna om att jag inte har det så lätt just nu.
Och jag har inte heller möjlighet att ses eller ringa kvällstid. Så där står jag nu.
(Känns som mina närmsta vänner är de som står på andra sidan bardisken...)
Ensam...

Och absolut, jag är inte riktigt mig själv nu, inte lika glad och spontan som jag egentligen är, är kanske inte lika rolig att prata med, men det kanske faktiskt skulle hjälpa mig tillbaka dit fortare om jag fick lite hjälp av de som jag saknar och behöver.

Och...Det ÄR orättvist...
Jag är en jävligt bra människa! Jag har funnits, och kommer alltid att finnas där för min familj och mina vänner, ställa upp vad det än är, kommer alltid göra mitt bästa på vilket jobb jag än har, jag är schysst mot de allra flesta, glad, ambitiös mm. Jag sårar inte andra med vilja, snackar inte illa om folk..
Och jaaaa! Jag vet att man är ansvarig för sitt eget liv och bla, bla, bla, men jag kan inte hjälpa att känna att det har varit några jävligt orättvisa år nu.
Bara i år...:
- JAG har fått kicken...Va? (Fattar fortfarande inte)
- Innan det jobbat häcken av mig för inte ens ett enda "tack" eller "bra jobbat"
- Jag har vurpat med både hojen och bilen .
- Har fått två inställda operationstider, varpå operationen inte gav nåt.
- Haft en superinfektion som tydligen är återkommande/kronisk.
-Blivit "blåst" på nästan 30 lax.
etc, etc...

Och nu, nu sitter jag och tycker synd om mig själv, ensam, förbannad och med 5000 st räkningar och 3000 spänn på kontot.
Så.....medmänniskor, jobba och slit på ni, det betyder ingenting i slutändan...eller?
Det är nästan så jag blir rädd för mig själv, känner inte igen mig själv när jag skriver här, men jag är så förbannat trött på att slåss mot allt och alla, jag är fan värd bättre...

Jag är jätteledsen om någon tar åt sig av det jag skrivit, men jag måste skriva ner vad jag känner... Det gäller ju dessutom inte alla jag känner, men alldeles för många..
Och jag lovar att jag ska försöka ta nya tag igen och ta mig uppåt, bli gladare igen....
Ni får gärna hjälpa till. Annars hörs vi någon dag.

Kram

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post2

Turning point?

aug 09Posted by Tess Thu, October 08, 2009 17:13:49

090821

Hmmm...Turning point.

Tycker att jag varit med om så mycket att jag borde veta hur jag reagerar och hur jag ska ta mig ur eller in i en situation...Men tydligen inte riktigt där än. Känner att jag vill så mycket!
Idag är jag så sugen på att dra iväg med hojen, gå på gymet, gå ut och festa, få lite bekräftelse, skaffa ett nytt jobb mm. Men jag orkar ju inte..

Självkänslan är ju inte riktigt som den bör trots allt. Har inte tagit mig för att söka nytt än, men jag har ju ett extrajobb så länge. Även där känner jag att jag vill ta mer ansvar, även fast jag vet att det inte blir långvarigt. Typiskt mig, ska lägga ner det där..
Har fått tips om lite jobb att söka och det kommer jag nog att göra.

Såååååå...(trumvirvel)..........! Pam, pam, pam! Enough!
Nu skiter vi i det och kör ändå, så här kan jag inte hålla på! Nu tänker jag inte vara förbannad och en surf-a längre! Enough! Ok?!
För egentligen så tror jag fan (just idag känns det så i alla fall:)) att det var det bästa som kunde hända mig, att få kicken. Känner att jag gav mycket mer än vad jag nånsin fick eller skulle få tillbaka. Frågan är ju bara hur bästa sättet att gå vidare på är??
Sen finns det ju en massa andra saker att uträtta i livet. T ex "hoja", skrika sig hes, älska, festa, träna (det måste man göra om man festar, annars blir man ju ännu mer bowow ´n da head-och tvärtom). Äh, no more!
Nån som ska rock´n rolla snart och behöver förstärkning? Call me! Eller maila/sms:a, då är det troligare att få ett svar;)
Jobbar mycket helger i o f s, men det är bara att fråga! Finns ju 7 dagar på en vecka också.
Anyway, snart på gång till jobbet, vi hörs!

Thanx for your time.

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post1

Det är konstigt

aug 09Posted by Tess Thu, October 08, 2009 17:12:46

090818

Det är konstigt.

Det verkar inte finnas nåt som kan få mig att förlåta människan för hur hon har behandlat mig..

Försöker tänka att hon inte förstått bättre, men samtidigt..hon är väl inte född utan varken hjärna eller empati? Och, så vitt jag vet, inte utsatt för lobotomi heller, men det kanske vore på tiden nu..
Jag har fastnat i hat-tänkande och det är bara destruktivt för mig själv, så jag ska återigen försöka kicka ut henne ur mitt huvud! Dra åt helvete! Get out of my head!

För er som inte känner mig så väl kan jag berätta att den här historien handlar om mitt förra arbete. Det kanske låter som en bagatell för vissa, men för mig har arbetet alltid haft en stpr del i mitt liv, för min självkänsla och för att förstärka min identitet. Jag lägger nästan alltid ner hela min själ i det jag åtar mig och då snackar vi inte bara arbete. Den här gången tyckte jag t o m själv att jag gjort många riktigt bra saker, men personen i fråga, som nu finns i mitt hat-register, blev aldrig nöjd.Hon är en falskspelare utan dess like.. Hon är fantastisk på att sprida överdivna komplimanger för att stärka hennes egen position och omtycke, däremot har jag aldrig fått ta del av dessa.
Kan inte gå in i detalj på allt som hänt, men här kommer en del:

*Hon ber mig att göra våra viktigaste säkerhetsdokument (som är högst hemliga) ståendes i butiksdisken. När jag jag informerar henne om att det inte är lämpligt och utför dem på en mer isolerad plats, blir jag i största mån ignorerad och anklagas för att störa närsittande personal med mitt arbete.

*Hon "ber" mig ställa in min knäoperation som jag väntat på flera månader, eftersom vi har slutinventering och jag behövs för genomförandet. Jag ombokar operationen (som flyttas fram en månad...) och infinner mig den t o m den 1 maj (!) för att avsluta det brådskande arbetet. Då kommer kommentaren: "Jaha, jag hade inte räknat med dig.."

*Hon beordrar mig att dokumentera och rapportera min personals/mina arbetskollegors brister utförligt och konkret, så att de ska kunna välja att avskeda dem och ha skäliga grunder till det om facket skulle blanda sig i. (Se även sista punkten)

*Hon beskyller mig för att försvåra och försena min kollegas arbete då hon anser att jag tar alldeles för mycket hjälp av henne, vilket varken jag eller denna kollega känner igen. Hon påstår också att de rutiner och dokument jag upprättat med all säkerhet inte gjorts utav mig, utan av samma kollega. Hon hade svårt att se att jag kunde utföra något sådant.

Här kommer den värsta händelsen-och också den slutgiltiga:

*Hon diskuterar mig med VD:n (som tidigare varit nöjd med min insats), varpå jag en fredageftermiddag i början av maj blir inkallad på "krismöte". Där väntar mig en rejäl utskällning om diverse skitsaker som förvånar mig enormt... Mötet avlsutas med ett ultimatum: Jag ska under min lediga helg (alltå TVÅ dagar) tänka ut och skriva ner en total handlingsplan/åtgärdsplan med tidsplan för "min" avdelning. Alla som gjort en liknande plan någon gång vet att två dagar är ett par veckor för lite.
Nu är jag helt övertygad om att det här var en del av planen för att bli av med mig... Men jag gjorde det! Fixade biffen!
Självklart var min plan inte helt ok, men efter mycket om och men, så kom vi överens om en plan, med en deadline vid midsommar.
Då fick jag även meddelat att jag absolut inte behövde vara orolig för min anställning, de var nöjda med mig och bad mig då även "tjalla" på mina medarbetare, för att i värsta fall kunna avskeda dem före mig på skäliga grunder (självklart tyckte jag det var en dum ide´, men det sågs som en svaghet hos mig som ledare att inte kunna kritisera människor bakom ryggen på dem).
I alla fall så klarade jag deadlinen och kände mig nöjd, men samtidigt förbannad...Varför behövde jag, som är så engagerad och lojal i mitt arbete, bevisa mitt värde så här?
Veckan efter midsommar skulle vi ha, vad jag trodde, var ett uppföljningsmöte. Döm om min förvåning när det första hon gör är att titta mig rakt i ögonen utan minsta skam i kroppen och säger: " Vi har tittat över ekonomin och vi ha tyvärr inte råd att ha dig kvar...Du är avskedad".
Det här var två månader sen nu, och till råga på allt så har de bett min bästa väninna att ta över mina upgifter!
Nu hade dem en färdig plan att jobba med och en hel bunt med övriga rutiner som jag jobbat fram, jag behövdes inte längre...

Utöver detta finns det en hel del att ta upp, men vill inte tråka ut er. Och för att inte gå för långt med personangrepp tänker jag inte ta upp övriga ogenomtänkta saker hon utfört vid en rad olika tillfällen. Inga namn ges ut utav samma orsak.
Därav hatet!

  • Comments(0)//blog-n-roll.tezzdmezz.se/#post0